Göteborgsposten – 28 juli 1865, sida 1

Riksarkivarien Nordström blef icke återvald. IIans plats kommer att intagas af statsrådet Carlson. De konservativa skria i anledning deraf öfver intrig och terrorism. Intetdera är dock med verkliga förhållandet öfverenststämmande. bå representationsförslaget vid sista riksdagen behandlades i presteståndet afhöll sig hr Nordström från att om detsamma yttra sig. Man ansåg denna försigtighet, så föga öfverensstämmande med hans skaplynne, ganska betecknande, särdeles enär hr N. går och gäller som en ytterst modig man. Nägra af akademiens ledamöter ansågo sig emellertid före valet böra tillfråga hr N., om han gillade förslaget, eller icke. Då svaret blef otillfredsställande, så beslöt man att jemte prof. Sellander utse ännu en representant, hvars åsigter i reformfrågan icke voro några tvifvel underkastade. Och valet föll då på statsrådet Carlsson, dels emedan det obestridligen är en fördel att statsrådets ledamöter beredas tillfälle att deltaga i riksdagsförhandlingarne, och dels emedan det väl kan behölvas just i presteståndet att en person med stor parlamentarisk talang och ett humant väsende der kan få uppträda till försvar för ett förslag, mot hvilket ganska bittra anfall skola riktas. Men å andra sidan är det häröfver som de konservativa blifvit så uppbragta; ty det liberala partiet får i presteståndet numera en betydlig styrka i diskussionen derigenom att hr Carlson går i spetsen för detsamma. Om icke reformtrågan stode främst på dagordningen vid den stundande riksdagen, så skulle hr Nordström sannolikt ändå blifvit återvald, ehuru obestridligt är, att han på grund af sitt ovänliga lynne, sin nyckfullhet och sin suffisans icke är någon lämplig riksdagsman. Hr Nordström har nemligen en fråga, som vid riksdagen skall förekomma och hvilken ligger honom nära om hjertat — den nemligen rörande del sist afslutade 30-millioners jernvägslånet. Mot fullmäktiges i riksgäldskontoret förfarande dervid, ha statsrevisorerna gjort ganska skarpa anmärkningar, och dessa äro i första rummet riktade mot hr Nordström, som negocierade lånet. Men det svar som fullmäktige afgifvit på anmärkningarne, och hvilket är uppsatt af hr Nordström, synes i det väsendtligaste vara tillfredsställande, och sannolikt blir föga taladt om hela affären vid riksdagen, hvadan hr Nordströms dervaro för den frågan alls icke erfordras. Med visshet kan antagas, att genom hr Carlsons inträde i presteståndet såsom Vetenskapsakademiens representant, ha hans utsigter till att komma på förslaget till biskopsstolen i Lund förmörkats; ty inom Lunds stift är flertalet af de röstande afgjordt obenägna mot reformförslaget. IIr Carlsons ställning såsom representant blir i alla fall föga angenäm. Inom presteståndet skola visst icke stickorden bli fåtaliga emot ecklesiastikministern både för hvad han såsom sådan gjort och underlåtit. Ofta tillförne har jag framhållit den stora brist på public spirit som råder i hufvudstaden. Ett nytt bevis derpå förefinnes i den liknöjdhet som visats af hufvudstadens till riksdagsmannaval röstberättigade. Af de flera tusen valmännen inställde sig — elfra för att bestämma de blifvande riksdagsmännens arvoden, hvilka bestämdes till 4 rdr pr dag eller dubbelt mer än en kontorsvaktmästare åtnjuter. I valet af representanter för godt pris ligger ytterst sällan någon säker garanti för redbarhet, och klart är, att ju lägre arvodet fixeras, desto säkrare aflägsnas alla kandidater som ega talang oeh kunskaper, med hvilka ej enskild förmögenhet är förenad. Det är för öfrigt i hög grad bedröfligt att vid val af representanter för hufvudstaden först skall ifrågasättas om kandidaten har råd att mottaga