Göteborgsposten – 28 juli 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. Han tryckte äfven en näsduk mot min mun, medan madame i släpande ton fortfor att uppmana mig att vara lugn. . — Skall jag lyfta henne? hörde jag en grof röst bakom mig yttra. Men i detta ögonblick då jag var alldeles vild af fasa, hörde jag tydligt andra röster ropa bakom mig. De karlar som omgåfvo mig blefvo alla ögonblickligen tysta och alla sågo i riktningen af ljudet. Detta var snart mycket nära oss och jag ropade med fördubblad energi. Skurken bakom mig lade sin stora hand öfver min mun. — Det är skogvaktaren! ropade m:me. Två skogvaktare! ... vi vara riddade, lofvad vare himlen! och hon började ropa Dykes vid namn. Jag kommer blott ihåg, att jag kände mig fri sprang ett par steg, fick se Dykes komma med ett ursinAA C. N.aA 171