Göteborgsposten – 26 juli 1865, sida 2

skapet till staden och societetskällaren, der dans arrangerades, och anlände till hutvudstaden kl. 2, 12 på aftonen. — Angående branden å Kungsholmen i Söndags meddelar N. D. A. följande: Snickeritabrikshuset var försäkradt till 36,000 rdr Stockholms stads brandkontor, dess maskiner och öfriga invontarier till 105,000 rdr i bola get Skandia (deraf 73,500 rdr reassureradt), samt råvaror och färdiga saker (bland annat passagerarevagnar och andra saker för norra stambanans räkning) till 75,000 rdr i brandförsäkringsbolaget tör lösegendom i Stockholm. der för öfrigt finnes försäkradt för omkring 100,000 rdr i de af elden skadade qvarteren. I Stockholms stads brandkontor äro, utom ofvanstående, bryggeribolagets egendom försäkrad till 78,000 rdr och bibelsällskapets hus till 27,000 rdr (kontoret anser förslagsvis sin betalningsskyldighet till omkr. 90—100,000 rdr). I Skandia har bryggeribolaget en obetydlighet försäkrad. Bolagets hela öltörråd är försäkradt i Magdeburger-, Phoenixoch Skandiabolagen. — Aftonbladet lemnar följande mycket uppbyggliga skildring öfver nämnde eldsvåda och dermed sammanhängande omständigheter: En främling, som af en händelse blef vittne till denna eldsvåda och det sätt, hvarpå den behandlades, kunde icke tillbakahalla uttrycken af sin förvåning och häpnad öfver hvad han sålunda upplelvat. Han yttrade, att han nu lärt känna någonting i värt land, som vore mera originelt, ålderdomligt och urbota, än vårpolitiskalnationalrepresentation, ne mligeujv art branuväsen, som erinrade om längesedan förgångna århundraden, om de mest ociviliserade länder och de mest naiva förhållanden, då så mycket i Stockholm eljest bär prägeln af en verklig curopcisk hufvudstad. Man kan också lätt tänka sig med hvilka känslor den, som är van vid ett väl ordnadt eld kningsväsen, skall betrakta den villervalla, det galna tumult och den tullständiga hufvudlöshet och oreda, som är rädande vid alla eldsvådor i Stockholm, men som vid ingen på senare tiden framträdt i så klar och lysande dager, som vid detta tillfälle. Hvad skall den tänka, som kommer för att iakttaga skickligheten, raskheten och disciplinen hos vår pompierkar och dess befäl, och som i stället finner en hop om hvarandra skriande, stojande och skojande menniskor, bland hvilka ingen kan befalla och ingen kan eller vill lyda; — några nitiska och välmenande herrar med kulörta band om hattarne, som utan tvifvel skulle vilja göra allt hvad i deras förmåga står för att hejda elden, men som ingenting kunna uträtta i brist både på ledande och lyd nde personer, och som derfoupphörligt lätta sitt hjerta med utropen: Det är då ett riktigt spektakel! Det är orimligt hvilken oordning här är! Allting går rakt åt h—e!; — slangsio rare och pumpare, som svärja derofver, att det är omöjligt att få en vattendroppe, oaktadt man befinner sig i närheten af sjön, — åkaredrängar, som på ofantliga langkärror föra högst diminutiva vattenkaggar, af hvilkas ienehåll hälften bortspilles under sorslingen, och som sinsemellan etablera ett och annat gäl; — massor af schåare och andra dylika personer, svm rusa fram och tillbaka i de hus, der elden är för handen, utan att göra annat än skräna eller också rädda på det sättet, att de förstöra allt hvad som finnes af mobilier, men förtära de starka saker, som de kunna komma öfver, så att de bli helt och hållet berusade — o. s. v. Se der några af ingredienserna till den tafla, som en Stockholmseldsvada företer! Vid detta tillfälle rådde under de tvenne första timmarne nästan fullständ brist på beläl. Understäthållaren, som för närvarande är tjenstlörrättande öfverstäthallare, under baron Bildts tjenstledighet, sak nades der helt och hället, såsom för närvarande vistande å Dalarö. Polismästaren Wallenberg, likaledes bosatt å landet, hann icke anlända förr än memot kl. 1, 4, då branden redan hade fatt den utsträckning, utölver hvilken den ej gick. Radlosheten och villervallan under början af eldsvådan skildras också sasom utomordentliga till och med för att vara i Stockholm, — Vi äro emellertid långt ifrån att tro, att några storverk medj nuvarande anstalter kunna uträttas af i god tid ankomna polismästare, öfverstatnallare och ännu högre dignuärer, som vid dylika ulllallen temligen gagnlöst pläga tillstädeskommaDerfore att man är examinerad juris. eller militär, derföre att man är polismästare eller öfverstäthallare eller kung, är det alls icke sagdt att man har formagun att leda släckningen af en eldsvåda. Dertill fordras särskilda tekniska insigter, skicklighet och öfming. Det är nödvänuigt att ega en kår, som existerar endast för detta ändamal och som ögonblickligen är att för detsamma tillgå, rustad med ändamalsen1g attiralj; en kär, som har sitt nödiga betäl, till hvilket den står i strängt disciplins:orhallande och som både kan befalla och göra sina befallningar ätlydda. Vid vårterminens slut hafva vid Praktiska elementarskolan i Stockholm soljande qvinliga elever der tagit fullständig afgångsexamen för anställning vid telegratverket: Mamsellerna Constance Söderstedt, Augusta Sjodahl, Sophie Hamberg, Emelie Lindqvist Alida Wessling, och Ottila Marin. Examen tor anställning vid privat telegratstation ha uslagts af mill Hedvig Nordenstrom. — Under läsåret 1864 — 1865 hatva 20 manliga och 24 qvinliga elever begagnat sig at skolans undervisning, hvaraf 6 manliga och 19 qvin liga elever studerat för anstallning vid tele gratverket. — Sistl. Lördags afton omkring kl. inträffade en svår sammanstötning å Mälaren Angslupen Svan, som var ute med ett sall skap jagtvänner, motte vid Fantholmen, utan för Eekerö-landet snedt emot Norsborg, sluper Svarta Örn, törd. at skepparen Söderström