Göteborgsposten – 26 juli 1865, sida 2

det jag skull kallas bort snarare än jrg förmodade. För en liten tid mäste vi söka att lefva skiljda frun hvarandra. hlif ej förskräckt; du skall ej stå under m:me de la Rougierres värd utan under en slägtings; men äfven i denna ställning skall lilla Maud sakna sin gamle fader, tror jag? Hans ton var mycket öm och så var äfven hans blick; han såg ned på mig med ett leende och tårar voro i hans ögon. Denna mildare känsla var ny för mig. Jag erfor en underbar skakning af öfverraskning glädje och kärlek. Upp särang jag, kastade mina armar kring hans hals och grät i tysthet. Äfven han fällde tårar, tror jag. — Ni sade att en gäst skall komma, någon som ni vill resa bort med. Aak ja — Ni älskar honom mera än mig. — Nej mitt barn, men jag fruktar honom och är ledsen att lemna dig, lilla Maud. — Det blir väl ej på mycket lång tid? frågade jag intalande. — Nej, mitt barn. svarade han med en suck. Jag var nåstan frestad utt fråga honom mera om saken, men han tycktes ana min afsigt ty han fortfor: Låtom oss ej mera tala derom. Kom blott ihåg hvad jag berättade dig om ekskäpet hvars nyckel finnes har. Han höll upp nyckeln som förut. — Du kommer ihåg, fortfor han, hvad du bör göra, ifall d:r Bryerly skulle komma medan jag är borta? — Ja, sir.