Göteborgsposten – 26 juli 1865, sida 2

Hans sätt var åter förändradt och jag hade äfven antagit mitt tormella sätt. Blott få dagar senare anlände doktor Bryerly till Knowl, fullkomligt oväntadt, som jag förmodar, utom af min fader. Han skulle blott stanna öfver natten. Han befann sig tvenne gånger i det lilla arbetsrummet en trappa upp, instängd med min fader, hvilken syntes mig ovanligt nedslagen. Mrs Rusk gjorde sitt vanliga utfall mot patrasket, säsom hon alltid benämnde Svedenborgarne, och påstod vatt min fader snart skulle bli alldeles förderfvad om detta magra, skrankliga, svartklädda spöke till karl skulle fortfarande få gå in och ut i hans rum, lik en tam katt. Jag låg vaken denna natt och undrade hvilka hemligheter som kunde förena min fader och doktor Bryerly. Det fanns rågouting mer emellan dem än som kunde skrifvas på deras underliga religions räkning. Det var någonting som djupt upprörde min fader. Det må vara oförnuftigt, men det är dock så: den person hvars närvaro, ehuru vi ej veta orsaken dertill, är med ångest väntad af någon som är oss dyrbar, blir förhatlig för oss. Sålunda började äfven jag afsky doktor Bryerly. Det var en kulen, mörk morgon och i en mörk passage af galleriet, råkade jag plötsligt på den sällsamme doktorn i hans skinande svarta rock. (Forts.)