Göteborgsposten – 25 juli 1865, sida 1

gon verklig nytta för dig, skall jag, trots allt, komma hit. Var derföre en klok flicka; gör som jag sagt samt var si ker på att allt skall gå vil, och att jag inom kort skall söka att få den obehagliga varelsen härifrån. Utom en kyss och några få hastiga ord på morgonen, da hon reste, och att med blyertspenna skrifvet afsked till min far, hade vi sedan ej på lång tid någon beröring med kusin Monica. Knowl var mörkt igen, mörkare än vanligt. Nin fader, alltid mild mot mig, var nu — kanhända det ock berodde på kontrasten med hans återvändande till nagot, som liknade verldens vanliga sätt, under lady Knollys viste — var nu mera tystlåten, dyster och isolerad iän vanligt. I afseende på m:me de la Rougierre anmirkte jag till en början intet särdeles. Men läsare, om du händelsevis är en något nervös och mycket ung flicka, ber jag dig föreställa dig mina farhågor och inbillningar och huru ryslig min ställning måste förefalla mig. Intensiteten af min fasa kan jag icke ens sjelf nu bilda mig ett begrepp om. Mer den kastade en ständig skugga öfver mitt lif. Den lade sit med mig om qvällen och steg upp med mig om morgonen oroade mina drömmar och gjorde mitt dagliga Hf förfär ligt. Jag undrar nu på att jag kunde örverlefva detta eld prof. Dessa qval voro hemliga och oupphörliga och höll mitt sinne i ständig verksamhet. Under några veckor gick allt sin Jemna gång pi Knowl. Madame var mindre obehaglig i sitt uppförand mot mig än förr och erinrade mig jemt och beständigt on det der lilla löftet att vara vänner, som vi gjort hvaran