Göteborgsposten – 20 juli 1865, sida 1

— Ä toborgs domkapitels famösa beslut skall helt säkert öppna allmänhetens ögon för detta förhållande och bidraga till stadgandet af oppositionen mot ecklesiastikministerns lika samösa förslag. Om det är politiskt klokt af presterskapet att på detta sätt uppresa ovilja emot sig, är minst sagdt tvifvelaktigt. Allmänheten måste ha sitt meddelelsesätt i allmänna angelägenheter. Detta har hittills utgjorts af kungörelsernas uppläsande från predikstolen, hvarigenom presterskapet i sjeltva verket haft en viss kontroll öfver det hela. Om detta meddelelsesätt nu genom presteruas tredskande visar sig otillräckligt, skall man måhända välja ett annat, och detta måste då i de flesta fall vara de allmänna tidningarne. Men dessa stå utom all presterlig kontroll och bära ofta svärd och brynja mot presterskapet. Det skulle sålunda kunna hända att just detta senare sjelft påtvingar allmogen ett allmänt läsande af tidningarne, detta vår tids mördande gift, vårt århundrades Belladonna?. Bref från Marstrand. (Korrespondene till Göteborgs-Posten.) Marstrand d. 17 Juli 1865. Alltså litet nytt från Sveriges Madeira! — Men hvad slags nyheter? that is the question. Huru serveras baden, hurudan har luften, har väderleken varit? torde någon ängslig sjukling fråga. Huru höga äro priserna på lifsförnödenheter, rum ete.? frågar törhända någon omtänksam familjfader. Huru roen ni er på Marstrand i år? frågar väl dock den större eller åtminstone täckare delen af allmänheten. Alltså ära den, som äras bör; för i dag några rader om nöjena, i något följande bret några anmärkningar om luft och bad, rum och mat m. m. dyl. Förrän jag dock söker ge en något så när detaljerad beskrifning öfver den förflutna terminens nöjen, vill jag blott i allmänhet an märka att på en mängd badgäster kan tillämpas, hvad Pelham säger om engelsmännen: Om de ock ej göra sin sysselsättning till ett nöje, så göra de dock nöjet till en sysselsättning, fastän väl ock en och annan tillbringar sin tid med att konjugera verbet: Je mennuis. — Men till saken! Sedan under presidium af rektor Widell (i parentes må anmärkas att en roligare president får man söka efter) det sedvanliga valet af direktion för nöjena försiggåt, öppnades raden af dessa nöjen Thorsdagen den 22:e Juni af ingen mindre än sjellvaste S:t Erik, Marstrands skyddspatronse, hvilken iklädd purpurmantel och öfriga kungliga insignier samt ridande å den ende här befintlige hästen, töreträdd af en fanfarblåsande neger samt etterföljd af en massa barn, höll sitt ståtliga inträde i parken, hvarest han uppmanade den församlade menigheten, att med glal håg och lustigt sinne infinna sig i park och salong Midsommarafton kl. 5 e. m., för att på ett värdigt och angenämt sätt fira högsommarens fest. Så skedde ock, ithy att 4 å 500 personer deltogo i festen, hvilken börjades med barnens dans kring majstången, som under förmiddagens lopp blifvit prydd med blommor och grönt af de ungas och unges händer. Sedan de något mer än hundrade barnen dansat sig trötta och damernas skål i vederbörlig ordning blifvit drucken, tortsattes dansen af de store i salongen. Fåfängt torde man bland alla verldens direktioner söka efter en bättre penningförvaltande, än den nu afgångna nöjes-direktionen, ty för den ringa atgiften at 1 rdr för fullvuxna och 50 öre för barn har den tre serskilda aftnar bjudit på dans med thy åtföljande förfriskningar. Alltså 33 13 öre pr afton