Göteborgsposten – 20 juli 1865, sida 1

visa mot alla magnaterna i grefskapet och med stridens eldprof rentvå Ruthyns ära. Der på den sina halftsarkatiska näsborrens krökning upptäckte jag det intellektuella trots som i politiken isolerat Silas Ruthyn och bragt honom i opposition mot alla adelsmännen i grefskapet, hvilka vedergällt detta med ett afskyvärdt förtal. Der, på ans ögonbryn och läpp spårade jag äfven det kalla föraktets tålamod. Jag kunde nu se honom sådan har var — slösarer, hjelten och martyren. Jag stod och betraktade honom med en ung flickas beundran och intresse. En dag skulle kanhända jag, flicka såsom jag var, komma att med ord eller handling bidraga att rentvå denne länge lidande, ridderlige och romantiske slösare. Det väcktes hos mig en smula af Jeanne dAres inspiration, helt vanlig, tror jag, hos många unga flickor. Litet kunde jag då föreställa mig huru djupt och mäktigt min onkels öde en dag skulle bli inveckladt i mitt eget. Jag afbröts af kapten Oakleys röst utanför fönstret. Det var en vacker, solklar morgon och fönstret stod öppet. Han lutade sig in genom detsamma, småleende och med hatten i hand. — God morgon, miss Ruthyn. Hvilken förtjusande gammal egendom detta är, och hvilket vackert hus sedan! Hvad jag tycker om dessa hvita och svarta gamla byggnader! Men apropå, ni behandlade oss rätt illa i går afton, ja, det gjorde ni verkligen; det var på min ära rätt elakt af er att springa bort och dricka ert thå tillsammans med Lady Knollys, såsom hon påstår att ni gjorde. Jag kan