Göteborgsposten – 19 juli 1865, sida 1

AA — — — — tande: rösten var Jakobs, men händerna voro Esaus. IIvasser hade nemligen icke fått uttala sin egen mening, utan den djupt förbittrade areopagens. I vintras besöktes Thomander af en turist, som mottogs på det hjertligaste. Han bar redan då dödspregeln på sitt anlete. IIans kraft var bruten, hans sinne nedstämdt. Om jag får lefva, så reser jag till riksdagen ännu en gång, men endast för att lägga min jasedel i voteringsurnan för det hvilande representationsförslaget, sade han. bå turisten skulle taga afsked, begärde han Thomanders sotografiporträtt och en autograf, och den sjuke lemnade ett sådant, tecknande på dess baksida följande ord at Ling: De fly bekymrens stunder, Och sjelfva smärtan gränser fått. I ett föregående bret räknade jag upp några kandidater till den efter Malmström res dan lediga, och etter Thomanders redan då förutsedda död lediga platsen i Svenska akademien. Jag glömde nämna den efter den förste sannolikt redan utkorade: statsrådet Bredberg. I hans Kredit står antecknadt ett litet, mycket litet, häfte tillfällighetsdikter, tryckta och utdelade till hans närmaste vänner. Dernäst hans redaktionsbetattning med en högt stående persons tal vid åtskilliga tillfällen, och slutligen hans djupa vördnad för de sidenklädda fåtöljerna, deras innehatvare och dessas sträfvanden inom det allvarsamt-tråkiga området. I hans Debet kan uppföras ett i polisbladet intaget, lika törsätligt som ogrannlaga ansall mot den bekante Bakunin, hvilken hitkom som främling med vetskap om den svenska friheten och den nordiska gästfriheten. Utgången af riksdagsmannavalen inom Erkestiftet ådagalägga att erkebiskopens installda badresa och sammankallande at ett prestmöte hatt afsedd verkan. Doktor Landgren i Delsbo, som vid förliden riksdag begick det stora felet att varmt uttala sig för representations förslaget, blef härföre i dubbelt mått straffad. Först och främst angrepos hans vid prestmötet ventilerade theser med en ytterlig stränghet (fastän han i den striden utgick med seger) och dernäst blef han oovevekligt exkluderad vid riksdagsmannavalet. Deremot förmåddes d:r Lindgren — som vid slutet af förliden riksdag högtidligen tog afsked at ståndsbröderna — att återigen mottaga val. D:r Björkman i Simtuna, som redan före förra riksdagen befanns andligen och lekamligen så försvagad, att han då höll på att uteslutas vid valet, men blef dock den siste i ordningen, togs nu åter till nåder, förbehallande sig att efter gammal vana få röka sitt kära Gefle Vapen i kanslirummet och endast be väras med inställelse då hans röst oundgängligen erfordras vid voteringarne. För öfrigt valde erkestiftet tre nya representanter, sin förman blindt lydaktiga och reformförslaget mycket obenägna. I Kalmar stift har den gamle, sordom mycket frisinnade, d:r Sandberg med mycken hetta uppträdt mot det hvilande förslaget och högtidligt bedyrat att om det antages, så skola Ide olyckliga följderna deraf snart visa sig bland annat deri att :åhörarne undandroge sig I bygga åt sina pastorer, att biskopsembeten. indrogos, att prestbevisen afskaflas, at -kristendomen får vika för naturvetenskapernajemte mycket annat otyg. Man ser säle des att kuraget växer på törslagets motstän are. Brochyrerna mot reformförslaget ökas rät snällt. Såsom ett lämpligt bihang till tidn Väktaren följde häromdagen en skrift mer I titel: Om tidsandan och dess syftemål. För fattaren gör ingen hemlighet af sitt namn. De lär den för sin ultrakonservatism bekante kam marherren Nils Tersmeden. Tidsandan är i han: tanke revolutionär, dess syftemäl är att omstört: allt, och han ser redan i andanom huru blo Iskall flyta i strömmar — om törslaget antages Mellan hr Tersmedens och gretve Henning Ha miltons förut omnämnda brochyr (Gransknins