Göteborgsposten – 19 juli 1865, sida 1

lång tid fick betala stora summor för honom. Jag tror att han verkligen var en i hög grad slösande och utsväfvande ung man, och jag förmodar han ej förnekade det nu, ty man påstår att han skulle vilja göra om det förflutna om han kunde. Jag betraktade den tankfulle lille gossen i den ovalformiga ramen, då åtta år gammal — några vårar senare en i hög grad slösande och utsväfvande ung man samt nu en lidande och smädad gubbe. — Austin, din far, var mycket god mot honom, mycket god; men du vet han har en underlig karakter, min älskade, han är ett original — ehuru kanhända jag är den för första som siger dig det — och han förlät honom aldrig sitt giftermål. Din far kände troligen mer om Ladyn än jag gjorde — jag var ung då — men det gick åtskilliga rykten om henne, alla mindre angenåma, och ingen besökte henne. För någon tid rådde en fullkomlig afsöndring mellan din far och onkel Silas; men, underligt nog, upphörde den just vid det tillfälle, som enligt någras förmenande borde hafva skiljt dem åt för alltid. Har du någonsin hört något — någonting mycket märkvärdigt — om din onkel Silas? — Nej, aldrig; de ha aldrig velat säga mig något, churu jag är öfvertygad om att de känna fill hans förhållanden. Var god fortsätt. — Nåväl, Maud, eftersom jag börjat, vill jag äfven fullborda berättelsen, ehuru det kanske varit bättre om jag ej sagt något. Det var någonting förskräckligt — i san