Göteborgsposten – 19 juli 1865, sida 1

)2 i— CL— —— ning mycket förskräckligt; med ett ord, de ville misstänka honom för att ha begått ett mord. Jag stirrade på min kusin en stund och derefter på den lille gossen med de fina, vemodiga oc h vackra anletsdragen. — Ja, min älskade, sade hon, i det hennes ögon följde riktningen af mina, hvem skulle ha anat utt han någonsin kunnat falla under en så förfärlig misstanka? — De eländige! Naturligtvis är onkel Silas oskyldig? utbrast jag slutligen. — Naturligtvis, min älskade, svarade kusin Monica med en underlig blick; men du vet att det finns saker som det nästan är lika olyckligt att bli misstänkt för som att verkligen ha begått, och landtadelsmännen valde att misstänka honom. De tyckte ej om honom, ser du. IIans politiska åsigter misshagade dem, och han harmades öfver deras sätt att behs andla hans hustru — churu jag verkligen tror att stackars Silas ej för ett runstycke brydde sig om henne — samt förorsakade dem så manga ledsamheter han kunde. Din far är, som du vet, mycket stolt öfver sin familj, och han hyste ej ringaste misstanke mot din onkel. — Ack nej! utropade jag ifrigt. — Det är rätt, Maud Ruthyn, sade kusin Monica med ett sorgset småleende och en nickning på hufvudet. Din far var sålunda, som du väl kan finna, mycket förbittrad. — Naturligtvis var han det, utropade jag. (Forts.)