Göteborgsposten – 19 juli 1865, sida 1

——— ——.—— —————— ehag —fs—z— — —gÅfHtt— — — — huru det är, så fruktar jag honom; och hvarken mrs Rusk eller Mary Quince vill säga mig något, ehuru jag misstänker att de känna till nästan alltsammans. — Jag inser ej att det kan medföra något godt att berätta saken för dig, min älskade, men ej heller att det kan ligga ringaste skada i att säga dig sanningen. — Noej, det är fullkomligt sannt. Det kan ej ligga någon skada deri, ty en dag mäste jag få veta alltsammans, och bättre derföre nu och af er, än af en främling, kanhända, och vid ett mindre gynnsamt tillfälle. — På min ära, du är eu liten förståndig fiicka och det ligger en god del förnuft i hvad du säger. Vi slogo i åt oss ännu en kopp thö och smuttade derpå i all beqvämlighet framför kaminen, under det Lady Knollys berättade om onkel Silas. — Det är just ej mycket jag känner om honom, börjude hon. Vet du hvar han bor? — Ja, i Derbyshire. — Jag ser du vet dock något om honom, listiga flicka! Nå, du vet huru ansenligt rik din far är; men Silas var den yngre brodren och hade föga mer än tusen pund om året. Hade han ej spelat och ej ingått giftermål, skulle denna inkomst dock ha varit alldeles tillräcklig för honom; det var ju vida mer än de flesta yngre söner af hertigar hafva. Men han var hvad man kallar ett — mauvais sujjet du vet hvad det vill säga. Jag behöfver ej säga något ondt om honom mer än jag verkligen vet, men han va begifven på nöjen, förmodar jag, liksom de flesta ung: min, och spelade och förlorade alltid, hvarföre din far er