Göteborgsposten – 17 juli 1865, sida 1

Den preussiska regeringen, som redan anskaffaf sig 2 mindre pansarfartyg, skall efter hvad det säges stå i underhandling med de nordamerikanska tristarterna om inköp af några af de många krigsskepp, hvilka nu blifvit för den sistnämnda staten öfverflödiga och hvaraf den redan i förliden månad afhändt sig 15. Om den preussiska marinen genom denna eventuela tillökning skall komma i besittning af goda krigsskepp, är mycket tvifvelaktigt, alldenstund det ju är tydligt, att Amerika helst skall söka afhända sig de minst goda af de många i stor hast byggda krigsskeppen; men det tyckes som att det isynnerhet är för v. Bismarck af vigt, att i största möjliga hast, åtminstone på papperet, bli de skandinaviska staterna öfverlägsen till sjös. Ännu ha vi likväl ett ganska godt försprång eftersom vi förutom Rolf Krake äro i besittning a! 3 pansarlregatter med 28, 19, 14 kanoner, och man skall nu ha fattat beslut om byggandet af ett tornfartyg, ansenligt större än Rolf Krakek, neml. 215 fot långt och 38 fot bredt, samt försedt med refflade kanoner, hvilka kunna utslunga projektiler af ända till 350 skålp:s tyngd. F. d. Ågeneraldecisorn för skatteväsendetX, konferensrådet Ludvig Christian. Brinck-Seidelin, har i dessa dagar blifvit så allvarlig sjuk, att man tviflar om hans lif. Brinck-Seidelin, som sjelf är en stor konstkännare och samlare, var förtrogen barudomsvän till aflidne konferensrådet Thomsen, hvars död han tog sig mycket nära. För kort tid sedan afled i Brässel en dansk litteratör, Christian Hansen, mera bekant under namnen Christian Comet eler Axel Feliz. Han spelade på sin tid en viss roll, hviken berättigar honom till att bli omtalad. Den aflidne, som var son till sysiske instrumentmakaren P. Hansen i Köpenhamn, var under år 1840 redaktör af Dageu och af detta blads bihang Söndagen, men hade redan året förut gjort sig bekant genom romanen Et Familiemaleri. Denna bok, som efterföljdes af August Hasting. roman i 2 delar, i hvilken skildrades bekanta personligheter i hufvudstaden, gaf Hansen namn för att vara en liflig novellist, och med ÅBlyantskizzer afslöt han tillsvidare sin författareverksamhet. Han reste till Nordamerika, för att försöka sin lycka, lärde sig känna lifvet under de mest. olikartade förhållanden, intog än en betjents anspråkslösa plats, än en penningenegociants flotte ställning, och var en tid v. president för det skandinaviska sällskapet i New-York. Under sitt vistande i Amerika författade han sina reseskizzer, hvilka under titeln LLangtfra Danmark, af Axel Felix upptogos i Flyveposten och senare utkommo i en särskild upplaga. Efter sin hemkomst från Amerika anslöt han sig nära till grefvinnan Danner, för hvilken han sades vara agent genom att före Fredrik VII:s Jutlandsresa beresa halfön i grefvinnans intresse, likaledes tilldelas honom inom den s. k. Dannerlitteraturen författarskapet till några skrifter, som togo gresvinnans försvar. Olyckliga penningeförhållanden tvungo Hansen att åter lemna Danmark; han reste ånyo till New-York och kom under hösten 1864 till Paris på en affärsresa för en i Amerika bosatt landsman, efter det han en kort tid uppehållit sig i England. I Paris kastades han på sjuksängen och fick plats å St. Louis-Hospital, der han nödgades qvarstanna i 6 månader på grund af en hårdnackad vattusot, hvaraf han angripits. Hans penningar togo slut, förbindelsen med New-York afbröts, missmodig och med bruten helsa afreste han, kort efter det han utskrifvits från sjukhuset, till Brässel, der han snart åter måste söka en liknande tillflyktsort. Efter någon tids lidande afgick han med döden och skall efterlemna cen del intressanta papper. Uti det i dessa dagar utkomna häfte af dr SteenstrupsDansk Maanadsskrift finnes en artikel: Theatersaisonen 1864—657. Att döma af den tyckes ryktet om fru Heibergs återkomst till k. teatern bekräfta sig. Vägen är åtminstone nu förberedd. På Kristian Vissings förlag utkomma i dessa dagar de af Robert Watt för kort tid sedan iDagbladet intagna blixtrande, lättlästa och med lifliga anekdoter späckade Breve fra Paris, under titeln PariserFotografier. Lejontämjaren har sjelf blifvit lejon, Det är nu nästan en Köpenhamnsk nödvändighet att ha sett mr Charles, ty af hvarannan bekant, som man möter, kan man vara säker om att få höra: Har du varit på Vesterbros teater? och svarar man nej, får man det rådet, att genast gå dit. För ett par aftnar sedan var det nära, att det gått galet för honom med ett af hans 7 djur, i det ett af lejonen lagt sig stilla i en vrå, medan de andra måste göra sina vanliga språng. Det vankades pisk, men till åskådarnes försäran slog lejonet i ilska sin ram hvinande genom luften efter mr Charles och blef liggande. Han fortfor med att bruka piskan, tills hon gick sönder, och återigen slog det vreda lejonet till med sin väldiga ram. Derpå gaf Charles ett tecken till den utanför buren posterade tjenaren, fick ett glödande jern instucket till sig och slog detta öfver nosen på den genstridige. Nu blef emellertid lejonet riktigt på allvar förbittradt och reste sig upp med ett förfärligt vrål. Hr Charles afslöt hastigt föreställningen och skyndade ut ur buren, under det han hela tiden be