Göteborgsposten – 12 juli 1865, sida 2

drig. Än på en tid har jag ej behof att få en hustru på halsen. Ingen karl gifter sig förrän han sett sig om litet i verlden. Och hvarför skulle jag köra henne till marknader, kyrkan, eller bibelförklaringar med en barnunge på hvardera knät, endast för att behaga dem som äro döda och förmultnade när jag knappt börjat att lefva? — Ah, sådan charmant gosse; alltid densamme, alltid senibel. Jag och min vän sålunda skola gå hem igen, och ni gå att se Maggie Hawkes. Godnatt, Dud! Godnatt! — Håll er stilla, ni toka! kan ni inte det? sade den unge gentlemannen med ett elakt grin. Hvem sade nägonsin att jag ej skulle gå och se flickan? Ni vet ju att det var just derför jag kom hit — vet ni inte det? Men när jag kommer att änka på någonting, så kan jag väl få säga ut det. Jag är ej den man som håller inne med min mening. Om jag tycker om en flicka så är jag ej rädd för att någon skall veta det. Men kom ihåg att jag vill döma sjelf om saken. Kommer hon inte nu? Jag tyckte jag hörde något ljud. — Nej, det var ett blott ett aflägset ljud. M:me såg sig omkring. Ingen nalkades. — Godt, ni gå omkring åt detta hållet, och endast se på henne, förstår ni, ty hon vara så dåraktig så Nervös. rn (Forts.)