Göteborgsposten – 11 juli 1865, sida 1

w ? all sin egendom, äfven nu blifvit hemsökt af olyckan. Men för hr A., som under marknaden kunnat päräkna en god recett, blef detta hopp besviket. Hr A. lemnade at sina sujetter och andra att rädda hans egendom, under det han sjelf var en al de förnämsta ledarne vid slackningen och ådagalade de största prof på mod, beslutsamhet och uppoffring. Sasom exempel härpå kan jag nämna, att, för att skydda lundskontorets tak mot frimurarelogen, hade hr A. fran skorstenen på det förra upphissat ett brandsegel at den del af frimurarelogen der elden var starkast. Men snart brast tåget, hon halkade längs taket inat gården, men hade tågändan men sig. Han fick sotfäste mot en takränna, men äfven denna gick sönder. Emellertid hade tågändan ånyo fastnat, han blef hängande i luften några sekunder, tåget lossade och han soll ner till marken, men lyckligtvis utan att det ringaste skada sig. Han var snart åter på benen, skyndade till Vestra bron, som stod i fara, var den som anskaffade sprutan och stod på det första brokaret tills all fara för bron var öfverstånden. Äfven raddade han en gammal sjuk qvinna, som var nära att blifva innebränd. Mun anser att åtminstone någon del af staden kunnat räddas i fall man fått hjelp af den å Trossnasfält då liggende beväringen. Enligt all sannolikhet hade de order, som befälhafvaren på Söndagen emottog, ej varit nog bestämda, ty eljest kan man ej förklara hvarför han nekade att sända in manskap förr än på Måndagen, då det ganska väl kunnat vara i Karlstad omkring kl. 6 på c. m. Det berättas att så väl befäl som manskap blifvit nekade permission, men vid underrättelsen om den utsträckning elden fått, begafvo de sig det oaktadt till staden, hvarpå ingen ma undra, då mangen der hade familj och anhöriga att hjelpa. jag redan sagt, skyndade hvar och en att söka rädda sitt, hvarför man kan antaga att större delen af all lösegendom undgått elden. Men så är ej förhållandet med varulagren. Stadens egna köpmän hade gina lager för ade lör ett visst belopp, men i och den stundande marknaden hade de försett sig med större partier, så att de flesta af dem i alla hänseenden göra förluster, älven om de satt en del af sitt godg räddadt och utbekomma de tecknade ussuranserna. Klädesoch sidenfabrikörer från olika städer i riket hade äfven sändt stora partier till Karlstad för marknaden. En fabrikör från Norrköping, som hade ett parti kläde till ett värde al omkring 40,000 rdr, men ingenting försäkradt, hade den turen att få allt bergadt, till och med lårar och omslagspapper. Manga laster voro på väg till Karlstad. men ankommo lyckligtvis först efter branden. Vid ångbätsbryggan lago flc at tobak, men för dem var det ingen fara, ty elden kom aldrig så långt åt det hållet. Vid tanken på den bergade lösegendomen kan jag cj underlata omnämna den besynnerliga anblicken af de osver allt i och ett godt stycke utom staden stående, mer eller mindre välbibenallna räddade effekterna. Så ser man på en platsj några vagnar, ofvanpå dem några stolar, derintill en kullstjelpt soffa och några grytor, ett täcke hängande i ett träd, en kudde uppkastad i ett annat. I en broderad gungstol sitter en liten fattig pys och gungar. Han ser så innerligen förnöjd ut och tycks cj bekymra sig om den förvirring, det elände, som räder rundt omkring honom; han har heller aldrig suttit så väl som nu. Strax nedanför honom står likvagnen bredvid ett fortepiano; några dussin tallrik och thckoppar ligga i en skottkärra m. m. Hvart man skådar, räder det mest brokiga virrvarr, och huru skulle det kunna vara annorlunda. Under den förfärliga oreda som der herrskade blef en del af en persons bohag fördt till ena ändan af staden, en annan till den andra. Hvar och en har nu full sysselsättning utt höra efter och söka upp sina tillhörigheter. Om också mycke är bergadt, så lär äfven mycket hafva blifvit bortstulet under branden. Ty till marknaden hade en mängd hästskojare och dylika industririddare, hvilka borde förvisas från hvarje marknad, strömmat till, och dessa begingo stölderna. Ett par af dem blefvo äfven häktade. Då faran antog sådana dimensioner, att stadens totala nedbrännande syntes vara att emotse, lät landshöfdingen från Wermlands regementes förråd reqvirer: 100 tält, hvilka under loppet af Måndagen utaf in kommenderadt beväringsmanskap uppslogos å den til statsträdgården vid expositionshuset gränsande deler al staden. Gåfvor af lissmedel tillfördes i myckenhet och förberedelser till barackers samt matkokningsan stalters uppförande äro redan af den bildade nöd hjelpskomitn vidtagna. Lifsförnödenheterna utdela: i häradsh. Philgrens hus vid elfven. En stor del a befolkningen, förnämligast qvinnor och barn, är flyt tad till landsbygden, som med förekommande välvilj: inrymt de husvilla i sina bostäder. Den del af befolkningen, som icke flyttat till lan det, har sökt inrätta sig så godt sig göra låter. Vic Salttorget ligga magasiner, som intaga tvenne sidor a platsen. Här hafva köpmansfamiljer slagit upp sin bopålar och man ser samma personer, som fordon sutto och tittade ut genom hvita franska fönsterglas nu sticka ut sina hufvuden genom magasinsgluggarn: Det största obehaget hafva de inqvarterade här af d närgångna råttorna, eljest finna de sig rätt väl i si olycka. Går man utom staden, så ser man ännu be synnerligare bostäder. Så finner man t. ex. en dör ——— wee— —