Göteborgsposten – 7 juli 1865, sida 1

omkring fjorton dagar derefter berättade Mary Quince, som var en mycket sannfärdig flicka, att då hon ungefär klockan fyra på morgonen gått upp för att tillskrufva en fönsterlucka som bullrat för blåsten, såg hon ett ljus lysa från biblioteksfönstret. Hon kunde svära jå att det cj var något vanligt ljus och att döma af det sätt hvarpå det rörde sig kunde det ej vara annat än facklan som den förskräcklige fackelmannen svängde omkring sitt hufvud. Dessu tilldragelser bidrogo, tror jag, att just då göra mig nervös och förberedde det besynnerliga slags inflytande som, tack vare min känsla för det hemlighetsfulla och öfvernaturliga, denna frånstötande franska qvinna så småningom och som det tycktes utan ansträngning förvärfvade sig öfver mig. Några mörka punkter af hennes karakter framträdde snar ur det prismatiska dunkel, hvilket hon höljt omkring densamma. Mrs Rusks anmärkning om att alla nykomlingar visa sig angenäma fann jag vara sann, ty då m:me började förlora denna karakter, minskades hennes goda lynne mycket märkbart och hon började visa tecken till ett annant slags lynne som var mörkt och farligt. Detta oaktadt brukade hon dock alltid ha sin bibel öppen framför sig, iakttog noggrannt morgonoch aftonbönerna och bad mycket ödmjukt min far låna sig några öfversättningar af Svedenborgs böcker, hvilka hon mycket lade på hjertat. När vi gingo ut för att promenera, togo vi, om vädret var dåligt, vanligtvis vår promenad upp och ned på