Göteborgsposten – 7 juli 1865, sida 1

skors lidanden. Jag antager att såväl regeringen, som hvarje bemedlad individ skyndar att lemna bidrag till nödens lindrande. Städernas brandstodsbolag, så väl för fastigheter som lösegendom, äfvensom Skandia får naturligtvis vidkännas dryga utgifter. Med temlig visshet kan antagas att det förstnämnda bolaget får underkasta sig en dubbelt högre extra brandstodsatgift än hittills varit fallet, och att direktionen nödgas uppsäga en ganska betydlig del af det belopp som på kortare tid är utlånt, hvarigenom flera personer komma i stor förlågenhet. Bolagen till försäkring af lösegendom göra äfven en kännbar förlust; men erfarenheten har länge visat att hvarje stor eldsvåda innebär en kraftig väckelse till många som icke ha sin lösegendom försäkrad, att assurera den, hvarigenom en betydlig inkomst beredes bolagen just då de hafva verkstäldt en större brandskadeersättning. Till underrättelsen att hr A. L. Björck uppsagt kontraktet med Svenska akademien om utgifningsrätten af Posttidningen kan jag nu foga, att hr Bruhn, som sedan flera år varit medarbetare i tidningen, till justitieministern inlemnat ansökan om att på grund af anciennetet få öfvertaga redaktionsbefattniugen. Då emellertid justitieministern icke annorlunda än som ledamot at Akademien har med den frågan direkt att skaffa, förmodar jag avt å ansökningen intet afseende kommer att fästas. Till riksdagsmän för Malmö valdes hr Bager (stadens representant 1862—63) och rådman Falkman. Den senare har länge och ihärdigt eftersträfvat denna befattning, men hittills förgäfves, noterad för ultra liberalism, en doktrin som i den ytterst konservativa staden Malmö räknas till den åttonde af dödssynderna. Det är dock numera ej så farligt med rådmannen; han har blifvit klokare med åren — likasom baron Boye — han har jemkat med sig, och han har blifvit vald sedan han atgifvit försäkran, först enskildt, sedan högtidligt, att icke rösta för representationsförslaget. Denna försäkran står uppenbart i strid med hans demokratiska antecedentia; men dessa äro yngre än hans åtrå att bli riksdagsman, — och han återvänder derföre blott till ssin första kärlek. Nekas kan dock icke att mannen eger mod — men af det slag som ingen afundar honom. Göran. -.