Göteborgsposten – 7 juli 1865, sida 1

traditoner om det öfvernaturliga. Knowi har sålunda äfven sina vålnader, gengångare och traditioner inom det underbaras område. Rachel Buthyn, en skönhet under drottning Annas tid, som dog af sorg öfver den vackre öfverste Norbrooke, hvilken blef dödad i Nederländerna, vandrar omkring i huset under nattutid. IIon blir aldrig sedd, endast hörd. Trampandet af hennes skor med höga klackar, släpandet och rasslandet af hennes brokater, hennes suckar då hon stannar i gallerierna, nära sängkammardörrarne, och under stormiga nätter, hennes snyftningar — allt detta påstår man sig kunna förnimma. Dessutom finnes der fackelmannen, en lång, svarthårig man, klädd i en mörk drägt och med ett bloss eller en fackla i sin hand. I allmänhet endast lyser denna fackla med en dunkel, rödaktig glans. Biblioteket är ett af de rum hvilka han besöker. I olikhet med Lady Rachel, såsom tjensteflickorna kallade henne, blir han endast sedd, alldrig hörd. Hans steg falla ljudlöst som skuggor mot golfvet eller mattan. Den dunkla glansen af hans rykande fackla upplyser endast ofullständigt hans gestalt och ansigte, och utom när han blir oroad uppblossar aldrig facklan. Men vid sådana tillfällen svänger han den alltid omkring sitt hufvud då han gör sina runder, och den lyser då med en olycksbådande låga. Detta är ett elakt förebud och bebådar alltid någon gruflig olycka. Det händer dock endast en eller två gånger på ett århundrade. Jag vet ej om m:me hört någonting om dessa beriättelser; men hon omtalade någonting som mycket förfärade mig och Mary Quince. Hon frågade oss hvem som