Göteborgsposten – 4 juli 1865, sida 1

VINNOVA, D. F. BONNIERS BOKTRYCEKERI. — Ä Ä planen, bort växa till ett större antal, har den således förminskats. Visserligen blef genom beväringsinrättningens införande hela krigshärens numerär mer än fördubblad, men stamtruppen är dock som ram för en oöfvad beväring otillräcklig. Något medel för afhjelpande af denna olägenhet måste uttänkas. Men äfven i andra afseenden fordras en tillökning af den öfvade arm6en. I alla utländska krigshärar har man efter hand infört åtskilliga nya beståndsdelar, hvilka ej kunna undvaras för en armå, som skall gå i fält, nemligen: I. Ingeniörtrupperna, hvilka svenska armåen måste uppsätta. En början är redan gjord, men ytterligare några sappör-kompanier böra anskaffas, De begge värfvade kompanier, som ingeniörkåren nu eger, blefve då uteslutande pontonniereller broslagnings-trupper. Ingeniörtrupperna äro egentligen bestämda för krigshären i sin helhet eller för dess stora delar, men äfven för smärre truppkårer finnas i ett skogbevuxet och brutet land en mängd hinder att undanrödja för egen framkomst eller att bereda mot fiendens, kolonnvägar att anlägga och förbättra, mindre bryggor och fältverk att iståndsätta, pass och fältställningar att gifva ökad försvarsförmåga o. s. v, hvartill allt stamregementenas nuvarande temmermän äro afsedda, men hvilkas antal borde ytterligare förstärkas, för att med dem skall kunna uträttas något väsentligt. II. Jägare och skarpskyttar äro nu så nödvändiga, att man icke strafflöst underlåter att utbilda fotfolk till sådan tjenstgöring. Strid i spridd ordning förekommer nu vida oftare än förr; säkra skott på längre afstånd och mot mindre töremål äro i samma mån behöfligare som insanterigeväret i hög grad förbättrats. Den indelta soldaten kan bildas till god jägare och skarpskytt. Ovilkorligen behöfliga i en armå, hvars korta öfningstid icke medger bibringandet af en större skjutfärdighet åt flertalet af manskapet, måste således skickliga skarpskyttar till så stort antal som möjligt uttagas af den indelta truppen. III. Sjukvårdsmanskapet åtnjuter nu i alla arm6er synnerlig omvårdnad. Vi ha i Sverige blott edc nummer på hvarje kompani till fyllande af bristen på sjukvårdssoldater. Skulle äfven de egentliga bårbärarne kunna tagas bland beväringsynglingarne, behöfva likväl dessa stamsoldater, som leda dem, gifva nödiga upplysningar och förekomma oordningar. Inga bättre sjukvårdssoldater kunna erhållas än sådana, som tillhöra regementet och den egna provinsen, som äro gamla kamrater till dem de skola betjena, och detta allt under det patriarkaliska inflytande, hvaraf indelningsverket har att framvisa ett genom sekler fortgående förhållande. Dessa vid kompanierna anställda soldater vore tör ifrågavarande tjenstgöring lämpligare än särskilda dertill afsedda kårer. Efter genomgången sjukvårdskurs borde de vid alla möten deltaga i de sjukas vårdande och af regementsläkare inläras att ordna och behandla den rörliga sjukvårdsmateriel, som är hvarje kår tilldelad. Derjemte har brigaden, likasom fördelningen, en reservsjukvård, för hvilken äfven dylika förut inöfvade soldater böra vara att tillgå. Allt detta särskilda manskap minskar infanteriets stamtrupp. Ett medel att ersätta det finnes dock. Vid flera riksdagar har yrkats, att en del af det för flottan nu mindre oehöfliga båtsmanshållet skulle till armöen öfverflyttas. Af nuv. 31 båtsmanskompanier, kunde ätt 8 öfverflyttas till armåen, neml.: 3 Norrlands companier, 1 Vestergötlands och 2 Hallands komHanier samt 2 Gotlands d:o. Härigenom skulle irhållas nödig stamtrupp för norra och vestra tuststräckans talrika beväringstyrka, samt den — —