Göteborgsposten – 4 juli 1865, sida 1

— Ja, sir ... Jag kallade honom nemligen alltid för sir. — Den öppnar det der — och han klappade hårdt på skåpsdörren. Om dagarne är den alltid här. Med dessa ord släppte han nyckelknippan åter i sin ficka. — Du ser? ... och om nätterna ligger den under min hufvudkudde. Du hör hvad jag säger? — Ja, sir. — Du skall icke glömma detta skåp — af ek — närmast dörren — på venster hand — du glömmer det icke? — Nej, sir. — Synd att hon är en flicka, och så ung — intet förstånd — yr i hufvudet. Du säger således att du kommer ihåg det? — Ja sir. — Du bör göra det! I detsamma vände han sig om och såg mig fullt i ansigtet, likt en man som fattat ett plötsligt beslut. Jag tror att han för ett ögonblick beslutat sig för att meddela mig en hel del mera. Men om så var, ändrade han sig åter, och efter en ny tystnad yttrade han långsamt och strängt: — Du skall för ingen berätta hvad jag sagt, så vida du ej vill ådraga dig mitt missnöje. — Oh nej, sir! — Det var en snäll flicka! — Undantagande, återtog han, i en händelse, och den