Göteborgsposten – 30 juni 1865, sida 1

Derefter gick grefven ut, stoppade nyckeln till rummet i sin ficka och sade för sig sjelf: — För att du nu skulle kunna förbereda Mauvepin fordrades det att en engel komme och befriado dig; men jag tror att underverkens tid numera är förbi. Hertiginnan af Montpensier hade emellertid gått in till Paterne. Den blifvande prelaten blef visserligen temligen förvånad att se hertiginnan, alldenstund Mauvepin sagt honom att hon lemnat Louvren, men som han var en klok man ade han ej sin förväning i dagen af fruktan att kompromettera sig. Det var redan nog att hau spelade högt spel genom att tjena Mauvepin, utan att han dertill skulle uppväcka hertiginnans af Moucpensier misstroende. — Hvar år konungen? yttade hertiginnan. — Konungen är i sitt bönrum. — Lemna honom de här handlingarne till undertecknande. Paterne tog handlingarne. — Och underrätta honom att jag i morgon kommer att göra honom en angenäm öfverraskning. Hertiginnan af Montpensier talade en stund med Paterne, äv ordande om hans blifvande biskopsstol, än låtande honom upprepa för sig huru passioneradt hon var älskad af konung Carl X, derefter drog hon kapuschongen af sin kappa öfver ansigtet och lemnade kapellanen. Hertiginnan af Montpensier hade lefvat för länge i Louvren under sin ungdom för att ej vara väl bekant med alla dess smygvägar och hemliga gångar. Begifvande sig utför en lönntrappa som fordom begagnats af Catharina af Medicis då denna obemärkt ville lemna Louvren, uppnådde snart hertiginnan den lilla bakporten vid flodsidan. Denna bakport bevakades af en lothringsk soldat. Hon kände igen denne soldat och befallde honom följa sig. Hertiginnan af Montpensier följde flodranden utefter, styrande kosan mot kyrkan Saint-Germaiu-YAuxerrois. Natten var mörk, borgrarne hade längesedan gått till sina hem. Efter en kort stunds vandring befann sig hertiginnan utanför kyrkan.