Göteborgsposten – 26 juni 1865, sida 1

—14— —————— —— behöfva de en skicklig general som på dem utöfvar stort moraliskt inflytande. — Nåväl! utbrast Henrik III med ironi, ha de icke sin nye monark? — Åh! honom svarar jag för, sade Mauvepin. — Huru? — Vid första kanonskott skall han innesluta sig i sitt bönrum. — Och der? — Der skall han läsa sina böner. — Må vara, sade Crillon, men det finns en annan general för hvilken de hysa ett blindt förtroende. — Hvem är denne general? frågade Mauvepin leende. — Hertiginnan af Montpensier. — Ni har rätt, chevalier. — Nå hvad har hon för sig? — Tyst! sade Mauvepin, nu är stunden inne att tala en smula med konungen. — Låt höra hvad du har att säga, min vän, sade Henrik III. — Sire, sade Mauvepin, jag är nu tjugoåtta år gammal. — Redan? — Tjugoåtta år och två månader. Jag har lefvat upp mitt fädernearf. — Slösare! — Jag är god adelsman ... mina förfäder deltogo i korstågen ..:. — Hvart vill du komma? — Jag har en smula qvickhet ...