lägrad omkring slottet Saint-Cloud. Denna armå bestod af vid pass fyrtiotusen man, och man väntade nästan lika många från olika delar af konungariket. Stunden nalkades då man skulle marschera mot Paris. Konungen hade sålunda låtit skicka efter Crillon, som snart infann sig. — Chevalier, sade Henrik III, jag har sofvit illa i natt, min vän. — Det var ett fel af er, Sire. Om jag finge välja ett residens, skulle jag föredraga Saint-Cloud framför Louvrens palats, Sire. — Hvarföre det? — Luften är bättre i Saint-Cloud. — Det vet jag just inte. — Utsigten är storartad! ... man ser Seinen ... — Man ser den äfven från Louvrens fönster, vän Crillon. — På afstånd kan man skönja skogarne vid Clomart och Meudon. — Men från Louvren ser man många andra saker ..-. — Bah! fula saker, Sire. — Låt höra då! — En massa nedrökta hus, svarta skorstenspipor, mossbelupna torn och klockstaplar på kloster och kyrkor. — Crillon, min vän, sig ingenting ondt om klostren, man kunde taga er för en hugenott. — Sire, sade Crillon, jag är ifrån Avignon som är en påfvestad och der alla menniskor äro goda katoliker.