Göteborgsposten – 21 juni 1865, sida 2

— Det är ert, ja, är ni ej belåten med det? — Åhjo, men ... — Men, utbrast Paterne leende, det stör kanhända en smula vissa beräkningar som man gjort ... — Tyst! sade Pårine läggande sin rosenröda fingerspets på sina läppar, här kommer hertiginnan. Det var verkligen hertiginnan af Montpensier som anlände, åtföljd af sina pager. Hon skickade bort dem, räckte Paterne för andra gången sin hand att kyssa, talade åter med honom om hans biskopsstol, afskedade honom derefter i sin ordning och blef ensam med Perine. Pårine afklädde hertiginnan af Montpensier, hvilken innan hon lade sig gjorde en tur omkring sitt rum, tillslöt dörren i dubbelt lås, lade nyckeln till densamma under sitt örongott, hvarjemte hon framtog två de näpnaste små pistoler, hvilka hon lade på en bredvid sängen stående gucridon, så nära att hon kunde nå dem genom att blott utsträcka handen. — Ack! tänkte Perine, Mauvepin lofvade dock att komma och besöka mig ... Hvilken väg skall han nu kunna komma? Hertiginnan lät Pårine uppläsa ett kapitel ur bibeln och insomnade derefter. Perine gick då in i sitt rum för att äfven hon gå till sängs. I detta rum fanns blott ett enda fönster, som vette åt Louvrens inre borggård och genom hvars fyra rutor månen kastade sitt sken. (Forts.)