Göteborgsposten – 21 juni 1865, sida 2

Från Utlandet. Om det nationala partiet i Ryssland meddelas i ett bref från Petersburg till Köln. Zeit. följande intressanta upplysningar: Sedan någon tid råder inom Ryssland på sina ställen en national fanatism, hvilken uttalar sig i blindt hat mot allt främmande och i lika blind förgudning af allt inhemske. För att förstå denna nationala rörelse, hvilken företrädesvis gifvit sig tillkänna inom några af den ryska pressens organer och underhallits genom en med mer eller mindre talang förd agitation, bör man närmast taga i betraktande dessa tidningars partiställning. Man bör visserligen härvid icke tänka på en partiställning, sådan den förekommer inom andra länders press; politiken har dervid ytterst ringa att säga, men några temligen skarpa kontraster framträda likväl i uppfattningen af de nationala och religiösa elementerna. På den yttersta venstern ha vi närmast slavophilerna. Dessa utgöra hvad man i andra länder skulle kalla demokrat-partiet, såframt detta skulle uttala sig ang. nationala frågor. Slarophilerna erkänna endast det ursprungligt ryska elementet; för dem är det nuvarande ryska folket, sådant det blifvit genom Peter den store och är bekant i Europas historia, ej det egentliga, utan blott det halft byzantiska, halft asiatiska Ryssland, sådant det var på czaren Alexei Michelowitz tid. Peter den store anse de för ryska folkets onda genius, emedan han stört den rent nationala utvecklingen, genom våldsam ombildning af statsinstitutionerna efter europeiskt mönster, grundat en död schematism utan all lifskraft och genom den europeiska bildning, som han påträngt de högre klasserna, alldeles skiljt dessa från folket. Derföre predika slavophilerna för de bildade klasserna alltjemt återvändon till folket, och några fanatici uppfatta denna lära så bokstafligt, att de aflägga den sedan Peter den store öfliga curopeiska drägten och antaga den ryske bondens, d. v. s. draga skjortan öfver byxorna, sticka dessa i långa stöflor och bära smutsiga kastaner. Huru omoget allt detta är, visar en blick på landets förhållanden. Genom forna tiders despotism och spärrningen mot civilisationsrörelsen i det öfriga Europa hade Ryssland alltid haft en nimbus af yttre makt. Krimkriget undervisade oss om dess verkliga ställning, och den nuvarande regeringen började den följd af djupt ingripande reformer, som bevisar, huru klart hon funnit, att Rysslands verkliga maktställning, sådan som tillkommer det genom dess storhet och naturliga rikedomar, ej mera kan återvinnas genom dess bajonetter utan endast genom ansträngande af alla krafter för gestaltandet af ett alldeles nytt lif. Hela folkets öfvermenskliga ansträngningar skola ock vara af nöden, för att under tillegnande åt sig af den europeiska kulturens alla hjelpmedel endast i någon mån kunna hålla jemna steg med de öfriga folken och träda i en gagnelig förbindelse med dem. Den slavophiliska riktningens hufvudorgan är tidn. Dagen i Moskwa (utgifven af hr Aksakov), hvilken genom en svulstigt-mystisk, men till folkets hjerta talande ton, i trots af de uppställda teoriernas förvändhet, icke förfelar sin verkan på den halfeller alldeleg obildade massan. Mera utvecklade, upplysta och äfven för den bildade mera begripliga förefalla det s. k. nationala partiets grundsatser, sådane de representeras utaf den af hr Katkow redigerade Moskwa Tidning med afgjord talang, om än icke alltid till fördel för landets inre utveckling. Detta nationala parti har visserligen utgått från det slavophiliska, men det har nu söndrats ifrån detsamma och står tillochmed fientligt gentemot det. Det nationala partiet vill ingalunda ha forna århundradens seder och åskådningssätt tillbaka, det