Göteborgsposten – 15 juni 1865, sida 1

— Ej jag, Sire; jag är ej någon politiker och herr dEpernon ej någon soldat. Om hans politik beslutar anfall, skall jag marschera dit, men ... — Men hvad? utbrast Henrik. — Saken synes mig allvarsam. — Det är dock nödvändigt att jag återinträder i min hufvudstad och jagar bort usurpatorn. Ett leonde sväfvade på Crillons läppar. — Sire, sade han, ers majestät har ett mycket dåligt spel sedan en lång tid tillbaka ... så mycket mer som ers majestät utan tvifvel af tankspriddhet kastat bort sina trumf. — Hvad vill du säga? — Lyckligtvis har ers majestät återfått ett. — Det är du! — Nej, Sire. Ifall ers majestät räknar mig för ett trumf, kan jag säga att ers majestät i detta ögonblick har två. — Hvilket är då detta andra trumf? — Det är kardinalen hertig Carl af Bourbon, som nog vill emottaga kronan ur parisarnes händer. — Och du kallar honom ett trumf? — Ja, Sire. Konungen gjorde stora ögon. — Sire, återtog Crillon, vågar jag fråga ers majestät efter nyheter från enkedrottning Catharina? — Min mor är i Amboise och låter ej höra det ringaste af sig. — Om jag vågade gifva ers majestät ett råd ...