Göteborgsposten – 15 juni 1865, sida 1

anstiftare af upproret och vi voro sålunda i vär fulla rätt, då deremot i Blois ... Crillon tystnade. — Fortfar sade konungen. Jag är besluten höra sanningen ur er mun, herr de Crillon. — Nåväl! Sire, mumlade Crillon med dof röst och sänkande sina ögon mot golfvet, de lothringske prinsarneg död är ett mord, som kanhända skall sätta en mörk fläck på ers majestäts regering. Konungen rynkade ögonbrynen men svarade ej ett ord. Crillon tillade: . . — Och helt visst skall det ej ha tjenat till mycken nytta, ty huset Lothringen håller fortfarande ers majestät i schack. . — Oh! jag skall kufva dem! jag skall krossa Mayenne i öppen batalj! . — Jag skall hjelpa er dermed, Sire. — Och beträffande hertiginnan ... . — Ah! Sire, sade Crillon, hon förorsakar mig mer förskräckelse än alla verldens armåer. Ers majestät har haft partiet i sina händer en gång, och det är föga sannolikt att ett sådant tillfälle skall erbjuda sig mera. Henrik bet sig i läpparne och gaf samtalet en annan riktning i det han inföll: — Man måste anfalla Paris, eller hvad tror ni chevalier? — Jag tror, Siro, att saken förtjenar tagas i öfvervägando. — Nåväl! låtom oss öfverväga .