Göteborgsposten – 14 juni 1865, sida 1

— Nåväl! dEpernon, sade konungen, har du några nyheter från Paris? — Ja, Sire. — Låt höra! — Parisarne fortfara i sin olydnad. — Godt! — Hertiginnan af Montpensier anför dem ... och hela dagarne igenom synes hon till häst på gatorna. Henrik suckade. — Ah! jag hade ej bort släppa henne, sade han. Jag har befriat mig från hertig Henrik och kardinalen; om jag ej hade någon mer än den tjocke Mayenne qvar, skulle jag kunna sofva lugnt på mitt öra. — Nåväl! man skall belägra Paris, men det skall bli en långvarig belägring, mycket långvarig! ... — Vi skola bränna det, sade konungen, och jag skall bygga mig en hufvudstad i Lothringen, detta vackra land. — Sålunda, sade dEpernon, skall Frankrike få två hufvudstäder. — Visst icke, sade konungen. — Jojo men, envisades dEpernon. — Men då jag sätter Paris i brand... — Den saken ur ej lätt. Och för öfrigt skall den andre när det behöfves återuppbygga det. — Hvilken andre? DEpernon suckade sorgset. — Min Gud! sade han, jag vet i sanning icke huru jag skall kunna säga det för ers måjestät.