Göteborgsposten – 14 juni 1865, sida 1

254747c 2222 -— W— tet innan störtsjön kom, men denna var så våldsam, att den dolde hela skeppet, så att intet kunde ses utom masttopparne ofvanlör märsen. Det hördes hvarken rop eller skrik, och då sjön lopp ut igen, fanns intet att se — utom bitar af vraket. Det gick så hastigt som då stälverna i en tunna falla tillsammans, och de förolyckade på berget voro vittnen till detta förfärliga skådespel, utan att vara i stånd att lemna någon hjelp, icke en gång att bringa sina kamraters lik upp på berget. Från det ögonblick fartyget först stötte emot förflöt blott 5 — säger fem — minuter tills allt var förbi och man kan häraf göra sig ett begrepp om denna förfärliga bränning som begrafde alla dessa olyckliga och på en gång krossade ett stort och starkt skepp. Stället hvarest olyckan tilldrog sig är en liten holme, Storbonden, (Nordbonden?) en half mil utanför Lysekil. Holmen, 8 mil i omkrets, är naken; här och der finnes likväl något gräs. De förolyckade funno en del får och något regnvatten. De vandrade omkring för att se hvad utsigt de kunde ha till räddning, och de funno, att så vida ingen hjelp kom, var deras enda utsigt att sammansätta en flotte af vrakstyckena för att på den söka komma in till kusten. Detta skulle dock knappt ha lyckats dem, då farvattnet emellan kusten och holmen är uppfylldt medskär, öfver hvilka hafvet våldsamt bryter. Utmattade af ansträngning och nedtyngda af sorg öfver hvad de sett, voro de ej i stånd att hvila sedan de fått kläderna torra. De kommo omsider öfverens om, att en af dem skulle försöka hvila medan den andre höll utkik. Vexelvis njöto de en kort, orolig slummer. Efter ett par timmars förlopp gingo de ned till sjön för att efterse sina olyckskamraters lik. De sågo då ett ligga långt nere på en udde, men kunde ej komma dit, då sjön ofta öfverspolade det. Flere lik sågos ej till. Kl. 1(,12 på förmiddagen sågo de ett svenskt fiskarefartyg som inlotsade en norsk slup. De gåfvo signal genom att vifta med sina tröjor och med en räddningsboj, som blifvit uppkastad på land. De bemärktes straxt, men det var omöjligt att lägga till. Fartyget satte i stället till flera segel, för att så fort som möjligt bringa dem hjelp i båt från land. På eftermiddagen försokte en större lotsbåt att berga de skeppsbrutna, men det visade sig omöjligt att manövrera denna tunga farkost. En mindre däckbåt, förd af skepparen Stenström, ledsagad af dennes broder dykarföreståndaren Hjorth och en man till, vågade sig med lifsfara ut. Under små segel kryssade de sig upp i lä under holmen, men som det var omöjligt att lägga till blef en lina kastad i land. Christian Andersen band den fast vid räddningsbojen, kastade sig i och blef halad ombord. Båten låg och dref för sina segel, men hölls alltjemt under kommando. För att rädda den qvarvarande skeppsbrutne, hvars namn var Gustav Arnesen, hvilken ej hade någon boj, kryssade man närmare intill under ett brantare ställe, på hvilket Gustav stod, och i detsamma båten skar upp, tillsades den förolyckade att hoppa ned i båten, Detta företag gick bra, och båten länsade nu inat med de båda skeppsbrutna. Begge dessa manövrer synas ha blifvit utförda med så fullkomligt sjömanskap och mod, att bedriften synes böra på passande sätt belönas. Den gör våra svenska bröder den största ära. Den omsorg dessa hedersmän visade de skeppsbrutne efter deras ankomst till Lysekil, hvarest det sörjdes för alla deras förnödenheter, och det deltagande dessa samt konsul Mollen och hela staden visade dem kan icke annat än förhöja vår aktning för det svenska sjömansståndet och det svenska folket. Nästan alldeles intet af vraket har blifvit återfunnet. ÅÄsven liken af de 14 omkomna (bland dem en svensk) äro uppslukade af hafvet. De efterlemna fyra enkor och 16 faderlösa barn. Södra stambanan. Trafiken å Södra stambanan har under sistl. Maj månad inbringat 96,486 rdr 23 öre, hvaraf tör godstrafik 42,713 rdr 69 öre. Ilels-ingborgsadres-en till Lincoln. I Öresunds-Posten berättas: Från Amerika har underrättelse ingått, att adressen från Helsingborg till Lincoln kommit presidenten Johnson tillhanda. Folkbeväpningen. K. M:t har d. 30 sistl. Maj förordnat f. d. kapt. frih. O. W. v. Rosen att t. v. vara öfverbefälhafvare för Grenna och Wifolka friv. skarpskytteförening. Utvandringarne till Amerika äro, skrifves från Örebro, enligt hvad inkommande underrättelser gifva vid handen, redan på återgång. Inalles mellan 2 och 3 hundra personer från Nerikes berglagssocknar hafva låtit utlysa sig tör afresa till Amerika, at hvilka likväl åtskillige i sista stunden hafva åtrat sig, och om några flera ytterligare komma att följa efter, tros de icke i denna vefvan blifva många. De fleste, som begifvil sig af, hafva varit medellöse arbetare med eller utan familj. Konstföreningen inom Östergötland bar upplösts, sedan intresset för densamma alltmer svalnat och till slut ej visat det ringaste spår till lif.