— Sire, sade enkedrottningen, den graf i hrilken huset Valois skall nedsjunka är nu redan halföppen! ... Farväl, Siro! ... Fjerde och sista Afdelningon. Konungamördaren och de båda konungarne. I. — Ack! min nådige herre! utropade Paterne, ers eminens har ingen aptit. Hans kunglig höghet hertigen af Bourbon, kardinal och konungens af Navarra farbroder, suckade och svarade: — Du har rätt, Paterne, jag tror att jag aldrig haft mindre aptit än just i dag, och likväl har jag frukosterat före klockan nio på morgonen och min frukost bestod blott af en anspråkslös kopp chokolad. — Ah! mumlade Paterne, jag vet hvarföre det felar ers eminens aptit ... — Du vet det? utropade kardinalen; du vet det, olycklige? — Ja, monseigneur ... — oOch du säger mig det icke? — Jag fruktar att förolämpa ers eminens. Kardinalen suckade djupt, lade sina armar i kors öfver bordet och svarade: