Göteborgsposten – 8 juni 1865, sida 1

borg fregatten Norrköping, som inkomm på redden för att landsätta och jorda liket : en man af besättningen som vid ett fall sk: dat sig så illa att han aflidit. Frih. J. A. Posse, tidningen Wäkts rens utgifvare, afled i hufvudstaden, enlig hvad telegram i G.-P:s gårdagsnummer anga efter en längre tids sjuklighot i Måndags at ton. Den aflidne tillhörde på den offentlig diskussionens fält våra motståndare inom nä sstan alla områden. Han var i politiskt hän seende strängt konservativ, med skiftning a reaktionär. I den norska frågan skar han det tvetydiga lagern af att ha varit med blanc dem, som höllo på att uppröra en olycklig storm mellan tvenne folk, för hvilka det fram för allt är af vigt att stå eniga och vänskap. liga. I frågan om frihandeln var han, elle: den organ som under hans auspicier utgafs strängt emot de liberala principer, som nu desto bättre gjorts gällande i det internationela varu-utbytet. Representationsreformen hade i honom en af sina få öppna motståndare. I den religiösa frågan hade han drifvits att intaga en först oanad ställning. Då frih. Posse började utgifva sitt blad, var detta hufvudsakligen riktadt mot den bestående statskyrkan och talade många och behjertansvärda ord till förmån för lossande på den exclusivitetens boja, som då hvilade så tung öfver folket i religiöst hänseende. Wäktaren var neml. en vän af sekterismen eller kanske rättare mera uteslutande för pietismen, önskande ett mera verkligt religiöst lif inom kyrkan. Men under tidens lopp uppstod och utvecklade sig det liberalt religiösa parti, hvilket af? Wäktaren hugnats med epitetet Åotrospartiet. Det fordrade en rensning af den ortodoxa lärouppfattningen, och nu drefs Wäktaren, eller dess utgifvare frih. Posse, efter hand i armarne på just statskyrkan, hvars grundvalar Wäktaren ej så litet bidragit till att skaka. Frih. Posses ställning var härvid något brydsam, och han öfverlät äfven derför åt andra, yngre och mera extrema krafter att i denna sak bära stridens börda. Ehuru vi sålunda i nästan alla frågor stodo i afgjord motsats mot Wäktarens nu aflidne utgifvare, kunna vi likväl icke neka vår uppriktiga aktning åt den man, som med den fullkomligaste oegennytta och varm uppriktighet egnade tid och krafter åt den oftast så tacklösa stridea inom pressens arena för de id6er och de åsigter, som han ansåg bäst örverensstämma med ett älskadt fosterlands väl och betinga dess utveckling på rätta banor. Född 1815, inträdde frih. J. A. Posse tidigt på embetsmannabanan och öfvade sig der på skiljda fält: i handelsoch finansexpeditionen, i hofrätten, i riksarkivet, i hvilket sistnämnda verk han blef första aktuarie. Vid universitetet hade han förvärfvat juris utriusque kandidat-graden och nedlade frukterna at sina juridiska studier i en historik ötver den svenska lagstiftningen intill 1734. År 1854 började han utgifva tidn. Wäktaren, som alltsedan utkommit ömsom en, ömsom två gånger i veckan och merändels haft en ganska stor spridning. EP — 4 Från Marstrand skrifver Red:s korespondent d. 6 dennes: Efter sista svåra storm har mellan Dorjeskär och skäret Räfven, omkring ?, mil söder om Marstrand, arseblifvits några rundholt med vidhängande ågvirke och segelstycken till en del öfver rattenytan, men fast åt botten på 10 å 11 amnars djup, hvadan anledning är att förmola, att ett fartyg derstädes sjunkit och hela sesättningen omkommit. Märsoch bramrår ro blekröda, men undre rundholt svartmålale; på märsråsmidet står 1861. Högst obeydligt at riggen har kunnat bergas. Från Uddevalla skrifves d. 6 d:s: Taeringskomitå för Uddevalla stad valdes sistl. ördag, och dervid utsågos till medlemmar: andl. S. NattochDag, prosten G. T. Ljungren, grosshandl. P. Berg, apotekaren A. F. ahlström, handl. Alexis Lönner, urfabrikören — — —0 — — — —