Göteborgsposten – 8 juni 1865, sida 1

— Ensam? — Nej, i sällskap med den maskerade kavaljer som följer henne öfverallt. Henrik III rynkade ögonbrynen. — Min mor kommer för att besvära mig med politik, sade han. Jag föredrager att mottaga den ädling som anländt från Paris! — Och om enkedrottningen är enträgen? — Nåväl! du skall säga henne att jag sofver. Pagen gick ut. En minut senare inträdde den okände kavaljeren. Det var en reslig och vacker ung man, hvars stolta ansigte behagade konungen. Han hade blottadt hufvud samt var utan både värja och sporrar. Konungen besvarade hans djupa bugning med en lindrig böjning på hufvudet. — Hvad önskar ni, min herre? sade Henrik. Men först och främst, hvem är ni? — Sire, svarade den okände, jag kallar mig grefve Eric de OCrtvecoeur. — Ert högburna hufvud behagar mig, min herre. — Jag tackar ers majestät för komplimangen, så mycket mer som detta hufvud ej sitter så alldeles säkert på mina axlar. — Hvad betyder det der, min herre? — Sire, svarade Eric de Crövecoeur, jag har kommit hit med den fasta föresatsen att säga konungen sanningen. Henrik rynkade ögonbrynen. — Men, fortfor grefve Eric, att säga konungarne sanningen det är att blottställa sitt hufvud.