Göteborgsposten – 8 juni 1865, sida 1

— Någongång, sade Henrik III. — Denna gång isynnerhet, Sire. — Tror ni det? sade konungen, som mera uppmärksamt började betrakta den han hade framför sig. — Jag är öfvertygad derom, Sire, och ers majestät skall tänka som jag, så snart ers majestät fått veta det värf jag åtagit mig. — Tala ... — Icke förr, sade grefven, än ers majestät gifvit mig sitt kungliga ord på att höra mig ända till slut. — Och om era ord komma att misshaga mig? — Skall ers majestät låta halshugga mig vid slottsporten i Saint-Cloud så snart jag slutat. Denna djerfhet behagade konungen. — Nåväl! tala, min herre, sade han; på mitt konungsliga ord! jag skall höra er. — Ända till slut? — Jag svär er det. — Då, Sire, återtog grefve de Crövecoeur, vill jag ej längre dölja för ers majestät att jag är hans höghet hertig Henriks af Guise förste väpnare. Konungen gjorde en åtbörd af vrede. — oOch ni vågar komma hit! sade han. — Sire, sade grefven med köld, en man som vill offra sitt hufvud kan våga allt. — Och om jag förjagade er? — Jag har ers majestäts ord ... Konungen kan ej svika sitt ord,