Göteborgsposten – 1 juni 1865, sida 1

Om du bekänner sanningen skall du rädda monarkien. — Verkligen? — Och om du räddar monarkien skall du bli belönad af konungen. — Hvad skall han då göra för mig? — Han skall utnämna dig till superior, sade Mauvepins röst, som vid denna sista profotia allt mer aflägsnade sig och slutligen tycktes komma från jordens innersta. Farväl Jacquot ... i morgon! — Nåväl! Sire, hviskade Mauvepin till konungen af Navarra, hvad tycker ni om min talang? — Den är förvånande, herr Mauvepin. Konungen af Navarra och narren lemnade nu den underjordiska korridoren och båda glömde de att kalla tillbaka skiltvakten, hvilken de vid sin ankomst hade aflägsnat. Derefter förenade de sig åter med Crillon, hvilken var i full rådplägning med med herr de Harlay. Herr de Harlay, en redlig man och ifrig royalist, var helt och hållet af chevalierns åsigt. Han ansvarade för parlamentet och försäkrade att, om den lille munken bekände att det var hortiginnan som förmått honom till mordförsöket emot kovungen, skulle parlamentet för detta majestätsbrott döma henne att skickas till Gråveplatsen. — Att skicka en prinsessa till Greveplatsen är en allvarsam sak, min herre, anmärkte Crillon. — Det är monarkiens räddning, svarade den stränge rådsherren. (Forts.)