Göteborgsposten – 29 maj 1865, sida 1

till tå, den andra brunklädd från tå till topp, begge med ofantliga hängkikare vid sidan, boende på Hotell Rydberg, i de dyraste rummen, förtärande det läckraste som hr Cadier kunnat åstadkomma, serveradt efter engelsk matsedel — och ni kan föreställa er att de voro dagens lejon dessa välsignade engelsmän, som betalte med renaste guld dirckte kommet från deras egna minor i 4ustralien.Unionskomitn arbetar ganska slitigt, men gör alls intet väsen af sig. Enigheten är så god, att de utanför stående svenskt-svenska och norskt-norska amatörerna äro så lagom belåtna. För öfrigt arbetas flitigt på att förstöra unionsledamöternas digestionsorganer. De jägtas med bjudningar och de af ledamöterna som icke blifvit af försynen utrustade med öfvermenskliga matsmältningsredskap äro ganska bekymrade huru de i längden skola uthärda med svenska gästfriheten, som väcker deras beundran, men bäddar deras förtidiga gral. Om Lördag skall storthingspresidenten Harbit: gifva en magnifik middag på Ilasselbacken, till hvilken utom unionskomitns ledamöter och honoratiores äfven åtskilliga andra personer äro bjudna. Om jag ej missminner mig, har jag förr någon gång omtalat att prof. Bergfalk, som är ordförande i försattningskomitån, har slagit ned sina bopålar i hufvudstaden för allo. Han bebor en stor och vacker våning i det s. k. Schönborgska huset (på Söder) omtattande ett helt qvarter, och inneslutande ett ganska talrikt samhälle för sig. Jag vill, med er tillåtelse, föra er in i prot. Bergfalks våning en Måndags afton, ty då har han i regeln mottagning — d. v. 8. den aftonen har han, som ännu arbetar med en ung mans ifver och förmåga, anslagit för sina vänner. Man går två trappor upp genom förstugor, at hvilka en nutidsbyggherre skulle göra ett par våningar, och inträder i en stor, ljus sal, der de två väggarne äro beklädda med hyllor, fyllda med väl inbundna böcker. Till venster kommer man in i professorns arbetsrum, hvari de tre väggarne likaledes äro betäckta af bokhyllor, äfven öfverfyllda med dyrbara verk; innanför detta förmak kommer man in i ett stort kabinett, äfven bokbeklädt, med ett rymligt bord, hvarpå en mängd kartor äro upplagda. Man mottages och välkomnas af den gästfrie värden, alltid glad och fryntlig, man presenteras at honom för någon ny gäst, någon resande, någon främling. Man träflar der vetenskapsoch tjenstemän, konstnärer, litteratörer — och herrar litet at hvarje. Samtalet blir, eller rättare är redan lifligt, intressant och lärorikt. Man politiserar — naturligtvis, man är snart inne på kriget i Amerika. Ett namn förekommer på en punkt der en batalj hållits, man är icke riktigt viss om hvar denna punkt är belägen — professor Bergfalk framtager ett stort kartverk öfver Förenta staterna, han visar genast hvar den der punkten är belägen, ty bland den ofantliga massa af vetande som han eger, utgör allt hvad som rörer Amerika — hans favorilland — också en andel. Lyckas man så leda samtalet, att professor Bergfalk kan förmås meddela några iakttagelser från sin vistelse i Förenta statorna, dit han för några år sedan företog en studieresa — så öfverraskas man snart af hans förundransvärda minne och hans fina obsorvationsförmåga. Vänder sig samtalet om någon historisk fråga, någon intressant åtgärd at regeringen eller ständerna, lika godt när den inträffat, så erhåller man snart de noggrannaste detaljuppgifter af värden, som, I fall så behöfs, genast framtager den boken, och slår upp den sidan, der saken förekommer. Professor B. är en polihistor, och oaktadt han pligttroget egnar sin tid åt sitt egentliga arbete i komitän, följer han dock den nyare litteraturen med stor uppmärksamhet. — hl. 10 serveras en fin supåt, i hvilken värden dock endast som åskådare deltager, och en timma derefter sker uppbrottet. (Fod natt! Glöm inte bort mig! — är den helsning hvarmed den vänlige värden tager afsked af sina gäster. Re — 1 —