Göteborgsposten – 29 maj 1865, sida 1

— 4 p—— Ä2 —————— — Så att du är alldeles öfvertygad om att ha blifvit dödad? — Jag är så mycket mer säker derom, min konung, som det endast är min själ som är här. — Hvar är då din kropp? — Pariserborgrarne släpa den blodig och vanställd öfver gatorna ... Konungen befann sig i mörkret; han hörde Mauvepins röst, hvilken tycktes utgå från alkovens väggar. Denna röst sade kanhända sannt. Endast Mauvepins själ kunde befinna sig i Saint-Cloud, den döda kroppen kunde ej ha gjort en sådan resa. — Sålunda, återtog konungen, är du död? — Ja, Sire. — Hvem har då dödat dig? — Ah! det är on lustig historia, Sire. Det är hertigon af Guise ..Detta namn förorsakade nu bestörtning hos konungen. Han crinrade sig på ögonblicket allt hvad som passerat på morgonen, och för ett ögonblick glömmande Mauvepin och sin sorg öfver dennes död utropade han: — Huru! är icke hertigen död! — Det är jag, Sire, som är död ovh ej han. — Men jag hade gifvit Crillon bestämda befallningar ... — Ack! suckade Mauvepins vålnad, hvarken herr de Crillon eller jag ha kunnat utföra dem ... (Forts.)