Göteborgsposten – 29 maj 1865, sida 1

Den framgång, som Nobels uppfinning att begagna nitroglycerinen vid bergspringning rönt, har varit så stor, och försäljningen al nämnde sprängmedel så vinstgifvande för det bolag som tillverkar nämnde vara, att konkurrenter icke gerna kunde uteblifva. Sådana ha också uppstått. Nitroglycerinens beredning är icke hr Nobels uppfinning. Ilan har icke heller upptäckt detta ämnes explosiva egenskap. Men hr Nobels upptäckt består i konstruktionen af den lika eukla som sinnrika apparaten för åstadkommandet af nitroglycerinens explosion utan att lissfara dermed är förknippad, och på denna uppfinning, eller rättare sagdt på apparaten, har hr Nobel tagit patent. Men nu ha ett par unga kemister konstruerat en annan apparat, hvilken vid anställda försök befunnits särdeles ändamålsenlig, mera ändamålsenlig än den Nobelska tillochmed, påstås af kompetenta domare. Dessa omständigheter hafva omtalats i tidningarne, deröfver det Nobelska aktiebolaget naturligtvis mäkta förgrymmats, och förklarat de unga kemisternas uppfinning alldeles icke vara nåson ny sådan utan blott ett förmätet försökatt kringgå ett redan beviljadt patent (det Nobelska). Antagligen blir frågan dragen under domstols pröfning; men utgången der till törmån för de begge kemisterna torde ej vara tvifvel underkastad, om det bekräftas att deras uppfinning är både ny och sjeltständig. I så fall blir följden deraf konkurrens, och följden at denna sannolikt prisnodsättning i den nu oskäligt dyra nitroglycerinen, hvilket åter kommer konsumenterna tillgodo. Enligt en uppgift, för hvilken jag icke vill garantera, men som jag dock tror är tillförlitlig, lärer det nuvarande bolaget hålla nitroglycerinen 3 å 400 proc. dyrare än hvad den kostar i tillverkning, och sjelfva slagrören likaledes 150 å 200 proc. dyrare än hvad de med måttlig vinst kunna tillverkas för. Om ni icke tagit kännedom om en serie al bref från fregatten Vanadis, som förekommit i Aftonbladet, så tillråder jag er att göra det. Ni skall ej ångra den tid, som ni på läsningen af dessa bref använder. Ni skall söra bekantskap med en ung intelligent sjöman, som eger en frisk och behaglig stil, en fin observationsförmåga och ett anspråkslöst väsende. Man anar i honom en gryende Gosselman; man önskar att han ständigt må resa — och flitigt skrifva bref till hemmet. Ilasselbackens söretagsamme egare hr Wilhelm Davidson har nu i dagarne af konsul Cederlund inköpt den s. k. Byströms villa på Djurgården för 60,000 rdr, hvaruti äfven det särdeles eleganta möblemanget lärer ingå. Då professor Byström, som på slutet at 30talet erhöll platsen af Carl Johan, uppförde villan i Italiensk stil, var hans afsigt, som ock till en del utfördes, att der uppställa sina konstverk dels i marmor dels i gips. En stor del af de invändiga ornamenterna utfordes i italiensk marmor. Byström nedlade på byggnaden och dess dekorering ofantliga kostnader, enligt hvad man trodde under förhoppning att Carl Johan skulle inköpa villan med dess samlingar, hvilken beräkning dock icke realiserades. Då Byström 1848 aflidit i kom, såldes samlingarne på auktion och slutligen ätven villan, den senare till protessor Molin för 30,000 rdr, motsvarande vid pass sjordedelen al hvad den hade kostat. Ir Molin sålde den derefter med 20,000 rdrs vinst till framlidne grosshandlaren Cederlund, efter hvars död den tillföll ena sonen. Hvad hr Davidsons afsigt egentligen är med villan, känner man icke; men det förekommer mig troligt att den blir med tiden åtminstone ett appendix till Hasselbacken, till hvilken den gränsar. Kort före köpets atslutande uppstod fråga om att fru Jenny Lind-Goldschmidt skulle hyra villan för sex veckor, emedan den frejdade sångerskan beslutat med familj göra ett besök i Stockholm. En medlem af krigsbefalet — B. — har i er tidning gått illa åt mig i anledning af mina uppgifter i ett föregående bref rörande