Göteborgsposten – 29 maj 1865, sida 1

LL—L——— — ——— — män som finnas här skola deltaga. Emedan det är en nationalfest så skall i den deltaga från och med Unionskomitens ledamöter, fina herrar allihop, tillochmed gemenskapen vid norska gardet. Om herrskapet dröjer, så går det an att se på huru samhällets olika klasser här förenas att glädja sig åt den norska konstitutionsdagen. Min svenskt-svenska svåger blef nu topprasande, mente att han oto icke ville närvara vid ett dyfikt oskick, rusade upp, tog sin fru under armen, de fem plantorna följde efter, jag blef den siste i afmarschen och så tågade vi af. Min svåger påstår nu, att utsigten från terassen vid Mosebacke alls icke är värd besväret af en så mödosam vandring ditt upp. I lördags afton bjöds hufvudstadens befolkning på ett extraordinärt frispektakel, en eldsvåda i det gröna. Den vackra, endast ett år gamla Djurgårdsteatern lades på några timmar i aska. Direktör Roos, som några timmar före eldens utbrott hade inflyttat de sista packlårarne af sin dyrbara attiralj, blef på kortare tid än tre timmar från att vara en välmående man reducerad till samma ståndpunkt som då han började sin verksamhet i Thalias tjenst. Det var ett drama i stor skala, som der uppfördes. På samma plats der askhögarne nu qvarligga efter den nya teatern hade stått ett gammalt vanprydligt teaterruckel i många herrans år. Det hade skonats af elden, det nya Thaliatemplet föll offer för upplysningen — för gasen, som skött af ovarsamma händer vållade olyckan. Endast några hundra alnar åtskiljdes den nya teatern från Djurgårdsstaden-. Denna består af en mängd sammanpackade villor och anspråkslösare bostäder, nästan alla af trä, och till eldfarans ökande omgifna af, så att säga inbäddade i, ofantliga plankoch brädstaplar. Om eld utbryter i någon der belägen byggnad, så kan med temlig visshet antagas, att hela Djurgårdsstaden blir lågornas rof. Men det har ju aldrig händt hittills och derföre så — saknas der tillochmed vattenledning. Till det stora öfningslägret på Axevalla göras stora förberedelser, men af en helt och hållet annan beskaffenhet än förr varit vanligt. Då släpades ned en ofantlig tross, tillräcklig för ett fälttåg, och erinrande om salig Noachs omfattande arrangementer vid utrustningen af arken. Nu åter går all omtanka ut på den lättaste ekipering både för befäl och manskap. En sort beduinkappor, som äfven kunna begagnas till sängfiltar,i äro införskrifna från Frankrike och eftergöras här. Likaledes madrasser och kuddar af guttaperchatyg, så konstruerade att de kunna bäras i renseln, ty de väga tillhopa blott några få skålpund, och fyllas med hö eller halm när de för natten skola begagnas. Tvättfat och vattenkanna, begge slagen af guttapercha, ha ätven inkommit och väga endast några lod. Hos alla är vurmen vatt ekipera sig lätt så uppdrifven, att en af konungens kammarherrar häromdagen förklarade att om han fick befallning följa med till lägret, så var han fullt besluten Åatt allenast begagna tofflor och en-tout-cas. Såsom en motsats till denna ekipering vill jag nämna ett par engelsmäns utrustning för en resa till Gellivara. Den är gjord med all upptänklig omsorg och med beräkning på engelsk komfort, såvidt den kan åstadkommas under 67:de breddgraden. Eleganta välbeslagna koflortar med kläder, assedda för den tropiska värmen om den plötsligt inträssande polarkölden, prydligt arbetade packlådor fyllda dels med en legion bleckdosor innehållande alla slags konserver, dels med olika sorter vin och porter och dels med socker, thå, kaffe och bröd. Dertill eleganta etuis för jagt-och fiskredskap, och slutligen några tunga mystiska schatuller och hvars innehåll Ånan fortfarande ännu icke fått en aning. Se der hvad två engelsmän ansett sig behöfva för två månaders sejour vid denna guldgrufva, som innehåller jern för fyllandet af 1,000 millioner menniskors behof i 1,000 år. Tänk er dertill två resenärer, begge långa till växten, med intressanta anletsdrag och oefterhärmliga polisonger af största slag, den ene herrn gråklädd från topp