Göteborgsposten – 23 maj 1865, sida 1

— — W — ä — cessionsordningens förändrande i Sverige-Norge, samt ett giftermål mellan danske kronprinsen och prinsessan Lovisa, förefaller det nästan som ironi, då förf. vill att Sveriges krona skall öfverflyttas på den prins, som under Ilegermann-Lindencrone skulle förtjent, men ej gjort det, sina sporrar och för öfrigt är at tysk börd, med tysk försmak. Nej, det är tvärtom på tiden, att våra skandinaver ej längre springa, såsom hittills, efter det dynastiska intressets irrbloss. Här gäller nu att närma folken med hvarje dag mera, att öppna deras ögon för gemensamheten uti intressen i såväl smått som stort, att för dem göra klart att vi endast gemensamt kunna med någon utsigt till framgång ordna vårt försvar, att göra dem bekanta med hvarandras alla törhållanden och egenheter m. m. Sedan detta blisvit gjordt och enheten i föreställningssätt, i törhoppningar för framtiden, sedan värmen för den skandinaviska iden sannt genomträngt folkens pulsådror, sedan skall nog enheten bli genomförd, tiden göra en Manderström öfverflödig och skapa en Cavour, liksom äfven den. dynastiska frågan då skall erhålla sin rätta lösning. Att deremot bygga den skandinaviska idåens framtid hufvudsakligen på beredandet af en dynastisk enhet, det är att göra bisaken till hufvudsak. Utvecklom våra inre hjelpkällor, låtom en sann frihet göra sig gällande i alla våra förhållanden, lagom så att tolkens sjelfstyrelse blir en sanning, så att en minister lyder folket och ej, såsom under sista danska kriget, folket lyder ministören, förberedom allt för en sansad, sannt frisinnad och lagbunden demokrati inom Nordanlanden, och vi skola se sakerna ordna sig af sjelfva. Detta är det skandinaviska partiets, eller bör åtminstone vara det, mål för dess närmaste sträfvan, och vi hoppas till alla staters och folks högste styresman, att Han må deråt gifva sitt understöd. Under sträfvandet är emellertid allt, som kan bidraga till de skandinaviska folkens ömsesidiga kännedom, af gagn och må framhållas, och såsom ett sådant bidrag är det vi äfven rekommendera hr Konows broschyr. Stokholm og Versailles eller Sverigs anarkiske Tilstand i Uidten af det forrige Arhundrede. Et Uddrag af A. Geffroys Gustave III et la cour de France, Köpenhamn. Vi nämnde ofvan, att hvarje bidrag till de skandinaviska folkens öfvertygande om deras gemensamhet i: intressen och allt är berömvärdt och gagneligt, samt förtjent af att framhållas. Ett sådant bidrag är detta utdrag ur Geffroys förtjenstfulla arbete om Gustat III, hvilket (utdrag) helt säkert sett dagen på tillskyndelse af den varme och ifrige skandinaven d:r Rosenberg, hvilken förut genom Sverig og Rusland sökt öfvertyga sina landsmän om förderfligheten i deras förut följda politik, att ej gå gemensamt med Sverige, utan då tillfället varit gunstigt förena sig med dess fiender emot detsamma. Det lilla häftet är i och för sig särdeles läsvärdt äfven för en svensk allmänhet och lemnar åt denna utdrag ur diplomatiska handlingar, hvilka förut varit för densamma obekanta eller rättare mindre kända och bland hvilka vi här särskildt påpeka ett par hemliga artiklar ur en traktat mellan Ryssland och Danmark af d. 13 Dec. 1769, hvilken finnes i arkivet för de utrikes angelägenheterna i Köpenhamn. Deras intresse är så stort och allmänt, att vi ej kunna underlåta att här återgifva den vigtigaste utaf dem: 2:dra hemliga artikeln. Lika öfvertygade om, att deras kronors omedelbara intresse är på det närmaste förenadt med upprätthållandet af svenska regeringsformen (den olyckliga regeringsformen under den s. k. frihetstiden) och för att närmare beteckna den punkt, hvari detta intresse kunde bli särskildt berördt, hafva de båda höga kontraherande parterna fastställt, att en omröstning af 1720 års konstitution i dess helhet eller tillochmed blott i en af dess delar, såframt en sådan kunde ha för ändamål att inskränka ständernas makt och utvidga konungamaktens rättigheter, skall af de tvenne kronorna betraktas som ett öfvergrepp från Sveriges sida och såsom den eventualitet, hvari denna allians skall träda i kraft utan att dertill behöfves närmare förklaring eller aftal. Af detta aktstycke framgår således, att Ryssland och Danmark då spekulerade på att