Göteborgsposten – 23 maj 1865, sida 1

var mycket blek och höll sig försigtigt bakom ryggen på Mauvepin. — Min stackars herr dd Epernon, sade Crillon något spefullt, ni är ej van vid sådana här saker, ni, och jag inser nog, att kanonbullret är obehagligt för er; men man vänjer sig snart dervid! ... Dkpernon svarade ej ett ord. Crillon fortfor: — Först måste vi rådgöra. — Ja, sade Mauvepin, men det måste ske fort. — Det är gjordt på tre minuter. Hör på. Vi ha i Louvren ungefär fyratusen schweitsare? — Ja. — Och trehundra gardister? — Nära nog. — Det finnes lifsmedel åtminstone för tre dagar, fortfor Crillon. Skulle det fattas oss slagta vi hästarne ... Hästkött är ganska ätbart sedan det blifvit stekt. — Men, herr chevalier, sade Mauvepin, jag tycker att om vi alla stege till häst, på en gång öppnade portarne och gjorde ett utfall, skulle vi skingra detta pack inom ett ögonblick. — Jag är säker derpå, sade Crillon. — Nå till häst då! — Nej, min unge herre, icke ännu ... — Hvarföre det. — Det skall jag säga er senare. Derefter vände sig herr de Crillon till dEpernon och fortfor: