Göteborgsposten – 20 maj 1865, sida 1

2—————————7 söndagsblad. Ilan vet icke det enkla na turbarnet, att han i denna stund på håret fö rehafver samma procedur, som en af nutidens dandies, när han planterar en af de nu moder na, mångsidiga humbugs under sidenelle sammetsvästen, det är samma sak, puder allt ihop, ingenting annat. I skygd af ett provisionelt tält, bildadt af båtens segel, ser mar dess qvinliga innevånare inbegripna i de mes olika sysselsättningar. Det qvinliga öfverhut vudet, mater familias, har slutat alt med ede fem ordna den pikanta frisyren, som har äfven den i all sin naturlighet en påfallande likhot med de moderna, fantastiska chevelyrer, som förläna åtskilliga af våra eleganta damers hufvuden en särdeles likhet med Tectosagernas i Öknens Son, och är nu i be grepp att öfvertyga en halfvuxen fiicka, hvars hela kostym synbarligen består at endast tvenne plagg, om vattnets välgörande inflytande på en menniskas anlete och ungmöns fysiognomi rodnar under den moderliga gnidningen, om af förnöjelse eller förtrytelse, skola vi lemna osagdt, En tredje qvinnofigur, antagligen en tjenande syster i detta lilla samhälle, ransakar, liggande på alla fyra, en mera ogenerad än plastiskt skön ställning, innehållet af en kista, som förmodligen innesluter ingredienserna till familjens frukost. Ilela taflan andas den mest okonstlade naturlighet, frihet från etikett och lugnt medvetande af att våga visa hela verlden hur man har det. Bland på sista tiden uppvuxna privata byggnader märkas äfven tvenne vid Köpmansgatan och i närheten af bangården, båda tillhöriga handl. Aron Andersson. Dessa hus äro uppförda i enkel men prydlig stil och lära komma att till största delen inredas till hotell för resande, hvilket torde vara så mycket mera lämpligt som det fordna Jernvägshotellet numera upphört. Veckans intressantaste företeelse var otvifvelaktigt hrr Laubs och Doors matin i går middag. Hr Laubs öfverlägna spel elektriserade redan från början publiken, som under hela tiden befann sig i den mest animerade stämning. Vi hoppas att äfven i nästa krönika kunna få inregistrera ett uppträdande af de celebra konstnärerna.