Göteborgsposten – 20 maj 1865, sida 1

Göteborg d. 20 Maj 1865. IIrr Laubs och Doors matine i går mid dag var besökt af en icke särdeles talrik, mer så mycket mera elegant publik, i det den fil öfvervägande delen bestod af damer. I all: händelser var denna publik till antalet vid: ötverlägsen den som i samma sal för omkring 5 år sedan var tillstädes då Ferd. Laub först: gången besökte Göteborg. Det skulle må hända vara förmätet att yttra sig öfver huru vida hr L. sedan denna tid gått framåt i sir utveckling, men säkert torde deremot vara att han för närvarande står på den konstnärs höjd, att svårligen flera än 4 violinvirtuoser Europa kunna täfla med honom. Hvad som synnerhet förvånar i hr L:s spel är den djupa breda ton han lockar ur sitt instrument, hvil ken ibland, t. ex. i Vienxtemps Råverie nästan kommer åhöraren att tro den tillhör: en violoncell. Ernsts melodiska ÅFantasi öf ver ungerska nationalsånger med sin karak teristiska introduktion i tempo di mareia, exe qverades af hr L. med ett sådant lit och glän. sande föredrag, att publiken fullkomligen hän. rycktes deraf. I måhända ännu högre grad anslog Vieuxtemps Röverie, hvilken så spelad troligen aldrig förgätes af den, som hafi den lyckan att höra den. Matincens glanspunkt torde dock ha varit Beethovens stora A-durs sonat (op. 47) för pianoforte och violin, hvars alla finesser och oupphinneliga skönheter på det utmärktaste sätt nyanserades al matincgifvarne. IIr Door dokumenterade sig som en högst törtjenstfull pianist och vi beklaga endast att det instrument, som vid matingen af honom begagnades, ingalunda tycktes vara lämpligt att trakteras al en så talangfull exekutör. IIr Door utförde utom ofvannämnde sonat fyra nummer: Loreley, fantasi af Hans Sceling, en täck komposition, Spinnarekör, ett nummer tagande i anspråk en betydande fingerfärdighot och i ösrigt så invecklad som det naturligen måste bli, då Liszt vill kommentera hvad Wagner komponerat; sPensåe fugutive ar Winding och Valse de Concerb, af Rubinstein, de begge senare temligen färglösa kompositioner. Med vanlig talang biträdde en omtyckt och alltid beredvillig musikälskarinna med ett sångnummer (Aria ur I Puritaniaf Bellini), hvarjemte af musikälskare utfördes 2:ne qvartetter för mansröster. Att publikens ytterliga belåtenhet röjde sig genom entusiastiska applåder och tramropningar efter hvarje nummer behöfva vi ej tillägga. Vi älska att hoppas att de utmärkta artisterna ännu en gång före deras afresa måtte komma att låta vår musikälskande allmänhet njuta af deras Åftvarlårana talanm