Göteborgsposten – 20 maj 1865, sida 1

grammet som så artigt och belefvadt presenteras af ståtliga skarpskyttar i full unisorm: I likhet med förlidet år utföres numera hvarje middag mellan kl. 3 och 4 harmonimusik i Trädgårdsföreningen af en god sextett af artillerimusiken. Detta har också haft till följd att lokalen varit icke obetydligt besökt under denna tid, hvilket eljest icke är vanligt här i staden, hvarest man i allmänhet är temligen stationär af sig, isynnerhet straxt på maten. Men också huru ljufligt att tömma den rykande mockan (:?) ute i den svala vårluften vid åhörandet al musikens toner, mot att som hastigast svälja ner det i ett rökigt schweitzeri eller mellan fyra egna väggar, der kanske både innanfönster och mattor ännu icke blifvit förpassade till de högre regionernas mystiska område. Ett nytt bevis på vårens ankomst är den lilla kår af allvarliga män som nu en tid bortåt gjort sina visiter öfver allt, hos alla, i det anspråkslösa envåningshuset lika väl som i det stolta treeller fyravåningspalatset, ty högre har det dess bättre icke burit uppåt väggarne i vår goda stad. Mångahanda ting annat än mer eller mindre fördömliga kakelugnar torde de goda männen — vi mena naturligtvis den s. k. vårbrandsynen — ha under sina vandringar fått skåda, ty många opåräknade blickar kunna vid sådana tillfällen oskyldigtvis kastas mellan kulisserna å det husliga lifvets allra hvardagligaste scen och ofta nog kan det ha sina ganska pikanta sidor att gå i brandsyn. Se upp der! — Aj, för all del kör inte öfver oss! — ÅIIvar å du, här åe jag? — Kors jag tror, att jag fått en galen dam! — var så god och gå inte midt på folk! — sådana voro de repliker som vexlades mellan de talrika hopar som först hardt nära spöktimman i Söndags svärmade ut från vår teaters ingalunda bländande upplysta salong och i kolsvartan natt måste så godt som trefva sig fram till sina boningar, tack vare den kälkborgerliga sparsamhet som bjuder gaslysningen att vissa tider på året totalt upphöra, utan afseende på fredliga och behörigen kommunaltaxerade medborgares säkerhet till lif och lemmar. Också har en allmän missbelåtenhet under veckan uttalat sig öfver denna åtgärd, hvadan vi förmoda att den snarligen på ett eller annat sätt måtte blifva förändrad, ettdera upphäfd eller också modifierad efter omständigheterna. De enda blänkfyrar, som med beväpnadt eller obeväpnadt öga i nattens dystra mörker kunnat upptäckas, ha varit lyktorna utanför uppgången till Börsens restauration, utanför Göta Källare och Högvakten, Rådhusklockans illuminerade tafla icke till förglömmandes.