Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 2

— Ni misstar er, min far ... Han har femhundra gascognare. Man klappade häftigt på porten utåt gatan. — Här ha vi genast några, sade Odelette, i det hon gick att öppna. — Hvad gör du? ropade Jodelle. — Jag öppnar för konungens af Navarra vänner, sade hon dragande ifrån riglarne. Den beskedlige Jodelle var nära att falla baklänges då han såg en trupp beväpnade män tränga in i korridoren. — Min Gud! min Gud! mumlade han, jag är en förlorad man! — Frukta ingenting, min gode vän, sade en af de nykomna; vi skola så sannt jag heter Lahire! försvara ert hus. — Himmel! man skall då belägra det? utropade kryddkrämaren utom sig. — Det är sannolikt ... — Men man skall ej taga det med storm, sade en röst. Det var konungen af Navarra som skyndade emot sina vänner. Noö hade låtit den blå näsduken svaja, och vid denna signal framskyndade den ene efter den andre af gascognarnes chefer, hvilka varit kringspridda på de närgränsande gatorna. — Hör noga på, Lahire, sade nu konungen af Navarra, detta hus blir vårt hufvudqvarter. Jag deitager ej i striden i dag, ty jag är trött efter sista natten, men jag