Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 2

ltesmall. ———— d— Från Ilufvudstaden. Sällskapets till arbetsslitens befrämjande edamöter voro kallade till allmän årssammansomst hos enkedrottningen, sällskapets bekyddarinna och ordförande, d. 6 d:s. Samnankomsten bevistades äfven af drottningen och hertiginnan af Dalarne. Etter grefve E. Levenhaupt utsågs trih. G. Ehrenborg till sällskapets sckreterare. Enkedrottningen har, ill ett minne at konung Oscar, skänkt till sällskapets kassa en summa af 2,000 rdr, nvaraf räntan kommer att användas i likhet med sällskapets öfriga fonder, och som kommer att bära namn af 4:de Juli-fonden. — Djurgårdsteatern öppnas nästk. Söndag under ledning af direktör Roos, som då gifver ett lustspel i 3 akter med sång: IIan är alldeles galen, hvilket i vinter gifvits med stor framgång på Kasino-teatern i Köpenhamn. — Lifbevärings-regementets officerare och underofficerare samlades i förgår till befälsmöte i hufvudstaden. — En afskedstest gafs i Tisdags å Hasselbacken af ett större antal personer, tillhörande dels Solna församling, dels krigsakademien på Carlberg, för prosten H. Ahlberger, som nu snart lemnar Stockholm, der han vunnit allmän aktning och tillgitvenhet för sin mångåriga, gagnande verksamhet. Alskedsskålen föreslogs af general Hazelius och verser, tör tillfället författade, upplästes af kyrkoherden Scherini. — Sign. Eqn lemnar i P.-T. följande recension ötver utförandet af Wäringarne på Kongl. teatern: Det är utan tvifvel rätt och billigt, att svenska scenen, mera än hittills i allmänhet egt rum, tillegnar sig de dramatiska skapelser, som pryda våra närmaste fränders, i synnerhet Danmarks litteratur. Gemensamhet i anda samt många stora och äfven bittra minnen göra framför allt det historiska dramat hos de skandinaviska folken till ett konstslag. som omedelbart anslår och intresserar samtlige slägtmedlemmarne. Hvad särskildt Oehlenschleger beträffar, så är det bekant att hans fulla poetiska styrka ej faller inom dramatikens område. Hans dramer äro mera situationsän handlingsstycken; de äro dramatiserade noveller, anekdoter eller sagospel, och den breda, varmt flödande diktionen ger ofta år dem en melodramatiskt poetisk karakter. I sjelfva karaktersteckningen är han alltför vek och för litet individualiserande, hvaremot hans styrka ligger i den poetiska anläggningen af situationerna och i diktionens friska och naiva lyrik. Dessa egenskaper har man nu ett förnyadt tillfälle att iakttaga. Wäringarne är ett vackert, ett poetiskt drama, men det saknar storhet och kraft, ja äfven tillräckligt intensiv tidssärg. Det ådagalägger mera en episk, än en dramatisk fantasi. Scenerna äro rikt, nästan yppigt anordnade och språket klingar fulltonande, på en gång musikaliskt smekande och sinnligt målande, med ett lifsvarmt, aplodt behag, som är den danska och enkannerligen den Oehlenschlegerska sångmön alldeles eget. Men den motsats mellan nordisk och orientalisk, skandinavisk och byzantiusk karakter, de vilda lössläppta lidelser och tragiska konflikter, som skola utvecklas, hafva erhållit mera en allmänt poetisk och lyrisktepisk framställning, än en inträngande psykologisk och dramatiskt individualiserande teckning. Det känsliga har ofta en nog sentimental anstrykua ng, och det hela, temmeligen bredt och långt, upplöser sig, oaktadt dess många teatereffekter, såsom ett fantasirikt, luftigt skugaspel. Uppsättningen är vårdad, dekorationer och kostymer vackra; men beträffande spelet röjer sig, på nå gra utmärkta undantag när, brist på de traditioner och den routine, som härvid äro synnerligen nödiga. Dpe Oehlenschlegerska tragedierna måste nemligen, till följd af deras brist på realistisk karakteristik framför allt sägas ytterst väl, poetiskt fint och vårdadt, om ej deras egendomliga doft skall till stor del bortdunsta. De äro blomsterguirlander, som skådespelarne måste behandla med stor delikatess och varsamhet, om de ej skola brista sönder. Här fordra: en lyrisk karakteristik i deklamationen, som förutsätter särskildt studinm och utbildad estetisk upplattning i Hr Elmlund, som utförde hjeltens. Harald Hårdråde: . I roll, kunde, oaktadt flera rätt lyckliga momenter, son 1 äfven tillvunno honom publikens bifall, dock icke hel i och hållet uppfylla måttet af dess fordringar. D Oeblenschlegerska dramerna, åtminstone hufvudparti rr rt RAR ESSENS