Göteborgsposten – 19 maj 1865, sida 2

erna, äro derjemte skrifna för i hög grad utbildade t och utmärkta skådespelare, på hvilka den danskam scenen varit och ännu är ovanligt rik; de äro alltså från början beräknade på att skådespelaren skall med . sin individualitet, med sin förmåga af lefvande dra-Y matisk karakteristik uppfylla den poetiska form, som å skalden skapat. Också i detta afseende återstår, enl. n vår tanka, hos hr Elmlund ännu rätt mycket att önska. De anmärkningar, vi här framställt, gälla i ännu högre grad m:ll Åbergs framställning af kejsarinnan s Zoe. Hennes figur och yttre passa ganska väl förly rollen, men den tager derjemte i anspråk en mogen y skådespelerskas alla krafter, och det vore obilligt att p af mill Åberg, som ännu är ung på kothurnen. fordra en erfarenhet, som hon rimligtvis ej kan ega. Vi anse derföre att man begått ett ganska stort fel genom att lemna detta särdeles chargerade parti i hennes händer. Kejsar Romanos Argyrosroll ingriper föga i handlingen och är älven till omfånget en af de mindre i stycket. Den gaf icke desto mindre hr Swartz tillfälle att på ett lysande sätt bevisa huru en utmärkt och sann konstnär förmår att afven af ett mindre material skapa en innehållsrik och betydelsetull företeelse. Den stackars gamle narren Romanos Argyros blef i hr Swartz händer styckets mest utpräglade och egendomliga personlighet. Allt, gången, nnebar en fullständig förVv n rösten och maskeringen, i k vandling af hr Swartz vanliga personlighet, hvilken likasom uppgatt i den gamle, ceremoniöse kejsaren, den orkeslose gubben, som fubblar med spiran likasom på målföret. Anmärkas bör också att rollen, O jemförd med de öfriga, i sjelfva verket innebär delt bästa antydningarne till dramatisk karakteristik. Fru Il Swartz gaf den uppoffrande, älskande Maria med den goda takt och elegans, hvarpå hon så ofta gifvit prof, och de svaga, men älskliga konturerna af Elisif uppfylldes på det hela taget tillräckligt af m:ll Dahlqvist. Ulr Dahlqvist spelade den gamle eremiten, som under sin kåpa döljer den fordom lysande konung Olof Tryggvason af Norge. Då denne framträder dels såsom en deus ex machina och dels såsom en teatralisk dekoration, är det måhända icke så lätt att ge rollen bestämd individualitet. Det förefaller oss dock som om mera hade kunnat göras i detta afseende. Hr Hanson spelade den grymme och ränkfulle Georgios Maniakos, öfver-eteriark för den grekiska hären. Det märktes ganska väl att han vinnlagt sig om att studera rollen. Men det märktes lika väl, att han ingalunda var densamma vuxen. Den mycket beskedliga och trohjertade enformigheten i hr Hansons Maniakos är mycket litet grekisk och ändå mindre en afspegling af den politiska skurken. De från norden anlända krigiska Väringarne voro ohyggligt ruffsiga och skulle med större framgång kunnat figurera såsom celtiska vildar. Vi tro att man bort företaga väsendtliga förkortningar i Väringarner, en fordran som torde ha så mycket större skäl för sig då det gäller den svenska scenen, enär samma fordran nyligen upprepats i sjelfva Danmark, der sVäringarne just i dessa dagar blifvit ånyo upptagen på den kongl. scenen i Köpenhamn. Vi hänvisa till nuvarande danske finansministern h. ex. Davids och aflidne Joh. Ludv. Heibergs afhandlingar om sVäringarne, i hvilka bestämda anvisningar om de nödiga förkortningarne blifvit lemnade. I P.-T. läses: Mälaretorget i Stockholm, temligen nytt både till namnet och gagnet, företer redan en betydlig liflighet och utgör sen ganska lämplig förbindelselänk mellan å sena sidan Munkbron och Kött-torget, å andra sidan Kornhamnstorg. Utmed Mälarekajen ligger ångbåt vid ångbåt — Kalmarsund, Trosa, Hjelmaren, Nerike, Louis de Geer, Göta I Kanal, Motala Ström, Freja m. fl. — lossande Åsoch lastande, och torgplatsen närmast kajen är upptagen utaf mjöl, potates, bröd, jernvaror, fat och ankaren m. m. Efter torgets norra sida löper en dubbel rad af kistor och stånd, uteslutande med förråd af skodon, i mer eller mindre smakfulla guirlander upphängda eller annars grupperade så, att de kunna visa sig på det fördelaktigaste sätt. Derbakom hafva Vingåkersqvinnorna en annan bordrad för tyger, mattor, korgarbeten m. m. Längs torgets östra sida löper vestgötahandlarnes bordrad för väfnader. Vinkelrummet mellan båda bordraderna upptages af jernblecksoch kopparkärl samt korgmakerioch borstbinderiarbeten m. m. och hela försäljarepersonalen vid alla dessa afdelningar utgör ott slags profkarta på olika provinsegenheter i tal och drägt, särdeles af pittoreska Vingåkersoch Dalkarlsdrägter. — I skogen vid Klingsta i Danderyds socken har påträffats liket af en mansperson och en bredvid detsamma liggande revolver, hvilket tillkännagifver att liket är en sjelsmördares. Man har också igenkänt att han i lifstiden varit handelsbokhållaren L. A. Hallenberg, som alltsedan Oktober månad sistl. år varit saknad. Hallenberg, som var 21 år gammal, var anställd hos klädeshandlaren Eliasson i Storkyrkobrinken och afvek från honom vid ofvan sagda tid efter att hafva förskingrat uppburna medel till ett belopp at omkr. 2,000 rdr. Han underrättade derförinnan i bref sin principal om sitt beslut att taga lifvet af sig, men man trodde då, att han icke satt detta beslut i verket, utan kommit undan. — D. 17 Maj, norrmännens politiska högtidsdag, firades ätven i Stockholm af dervarande norska undersäter. Alla på strömmen liggande norska fartyg flaggade; och som deras antal var ganska stort, gaf detta åt hela hamnen en pregel af festlighet. På aftonen var sexa med bal arrangerad på Mosebacke Hela lokalen var från kl. 6 e. m. upptagen in ee la ÅFCFtarnad råknino oe Å 1 RO OK — — — 2—2 — Å