Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 1

— Alltid densamme, mumlade Malican. — Se så, kom nu! sade Henrik som tömde sitt sista glas vin. Men, Sire ... — Min kusin konungens af Frankrike angelägenheter äro ej mina angelägenheter ... Om jag vore herrskare på Louvren, skulle jag försvara den på annat sitt. — Huru kommer det sig då, sade Malican helt sakta, att ni synes intressera er för hvad som försiggår? — Ser du, svarade Henrik, man vet ej hvad som kan hända. — Hvad menar ni? — Jag kan vara i Louvren någon dag .. för min egen räkning. — Nåväl? — Och då kan det vara mig nyttigt att veta huru parisarne göra barrikader ... Se så, kom nu! — Hvart gå vi? — Till den hedersmannen Jodelle på rue des Pretres, till hvilken man fordom en gång transporterade mig då min kusin af Guise gifvit mig en rispa i huden. XVIII. Jodelle var kryddkrämare och bodde på rue des Prtres-Saint-Germain-PFAuxerrois. Han var rik, lycklig och hade god helsa. Politiken brydde han sig ej det ringaste om och hyste i sitt hjerta stort medlidande med