Göteborgsposten – 18 maj 1865, sida 1

-NTITAAA VAD — framkallade det åtskilliga motstånd. Då grefve Platen förnam detta och icke kunde med de a honom anförda skälen vinna så fullt gehör, som han önskade, så tillkännagaf han sitt beslut at afgå, om expeditionschefens återvändande till Karlskrona skulle bli följden deraf. Men då konseljen har i friskt minne huru sjöministersportföljen sköttes när dess innehafvare dependerade af prins Oscar, och så att säga var hans höghets expeditionschef, så blef följden deraf att grefve Platens förslag antogs oförändradt, eller i det aldra närmaste oförändradt, hvarefter grefven stannar qvar på sin plats; men till helsans skötande, som föröfrigt är i bästa skick, har han betingat sig två månaders ledighet, hvarunder statsrådet Thulstrup visserligen har portföljen, pro forma, men hr Adlersparre är i alla fall under tiden Lille taciet. Det högre militärbefälet är alls icke nöjdt med andan inom det lägre krigsbefälet. Mellan de högre och lägre gradernas innehafvare hafva stundom ganska skarpa repliker vexlats, hvilket påtagligen bevisar att en orons och motsägelsens ande har inträngt i subalterngraden. Såsom exempel härpå anföres, huruledes då för någon tid sedan föreslogs att, till förkortande af krigsbefälets härvaro någon fråga skulle öfverlemnas till ett qvarblifvande ut skotts afgörande, så mötte detta starkt motstånd bland det lägre befälet. En regementschef yttrade då att för det lägre befälet, som uppbar dagtraktamente, var det icke svårt att Kgga här, men svårare för cheferna, som sjelfve bekostade sig vistelsen härstädes. Derpå svarades att kaptenerna gerna skulle afstå dagtraktamentet, om de i vederlag finge uppbära öfversteindelningarnes inkomster. — Demokratien inskrider på disciplinens område ! Stadsmäkl. Holm som fortfarande är af den öfvertygelsen, att hans tillgångar vida öfverstiga skulderna, gjorde vid borgenärssammanträdet efter inställelsen i hans konkurs ett ackordsanbud af ganska märklig beskaffenhet. Han erbjöd sig nemligen att på fordringsbeloppen kontant erlägga 12!(, proc. inom sex månader och ytterligare 12 12 proc. inom tolf månader från den dag ackordet antogs, och vidare full liqvid för återstoden i aktier och värdepapper. Det är otvifvelaktligt att dessa anbud villigt skulle antagas af alla fordringsegarne om de samtliga vore affärsmän. Förbållandet är dock att bland borgenärerna finnes en mängd fruntimmer och andra personer, hvilka sannolikt hvarken äro villiga eller ens tienliga att gå in i så omfattande bolagsaffärer som fallet skulle blifva om ackordsanbudet antoges. Man kan således förutse, att då detta anbud i Juli månad skall af borgenärerna pröfvas, mycken tvekan skall uppstå och stark opposition möta från de mindre fordringsegarnes sida; hvaremot jag nästan är viss om att ackordsförslaget vid anställd omröstning antages af pluraliteten. Så vidt man känner hafva godemännens åtgärder i afseende på realisationen af massans å utländsk ort befintliga tillgångar utfallit öfver förväntan gynnsamt, och inkasseringen af de inländska fordringarne går vida bättre än man i början föreställde sig. En särdeles kunskapsrik och redbar person som några år tjenstgjort vid svenska statens jernvägstrafik, sedan han i mer än tio år studerat både jernvägsbyggnader och jernvägstrafiken i utlandet, men nyligen satt sig i ro sedan han genom arf erhållit tillräcklig utkomst, har under hand ett arbete som sannolikt blir ganska intressant. Det är närmast föranledt af jernvägsolyckan vid Sandsjö. Bland annat anför han som ett väsentligt fel i hela jernvägstrafiken, att vid densamma ett stort antal personer blifvit anställda innan de fått tid förvärfva sig nödiga insigter i sina ansvarsfulla åligganden. Denna omständighet har återigen orsakats deraf, att jernvägsanläggningarne påskyndats och att till trafiktjenstemän antagits personer, som dittills egnat sig åt en annan verksamhet, den nemligen vid jernvägsbyggnaderna, en åtgärd som varit föranledd deraf, att nämnde personer an