Göteborgsposten – 16 maj 1865, sida 1

Henrik af Guise knäföll framför honom och sadel: — Min far, för tva dagar sedan hjelpte jag er att bibehålla lifvet, hjelp nu ni mig att värdigt dö. — Dö! sade munken med rörelse, oh! det är omöjligt, monseigneur. Ack! det måste dock ske — Men konungen skall ej våga! — Konungen har vågat allt idag; han har utdelat ordres och dessa ordres skola verkställas Det får ej ske, sade munken ... Ni är kyrkans högra arm, monscigneur. — Det är visst, sade hertigen sorgset, att sedan jag är död skall Frankrike bli protestantiskt. Ah! monseigneur! — Konungen af Navarra är i Louvren, min far, fortfor hertigen. Och när mitt hufvud fallit Monscigneur, utropade munken, jag skyndar att lemna Louvren, rusar genom Parise gator, uppviglar folket och för det till er befrielse! — Akta er väl för det! sade hertigen! när folket samlats skall jag vara död — Oh! utbrast munken ... Gud kan ej vilja det! — Men konungen vill det ... och herr de Crillon skall låta döda mig innan man hunnit spränga en enda af Louvrens portar. Munken fattade med båda händerna om sitt hufvud och utropade under ett utbrott af religiös exaltation: — Nej, kyrkans högra arm kan ej ankomma! Gud skall rädda honom! ...