Göteborgsposten – 16 maj 1865, sida 1

d —iIiiII — — Studentkarnevalen i Upsala. Efter en korresp. till Aftonbladet med dela vi följande beskrifning på studentkarne valen i Upsala sistl. Fredag: Dagen förut och äfven karnevalsdagen medförd de anländande ångbåtarne fulla laddningar af resande och från den kringliggande landsbygden hade äfve! talrika kära gäster och nyfikna åskadare infunnit sig så att alla frum att hyra voro upptagna till träng sel, och de flesta privata äfven ockuperade. På för middagen rådde stor stillhet i staden, liksom ingeu ting skulle stunda. Man begagnade tiden till förbe redelser. De som skulle uppträda maskerade börjads redan tidigt på morgonen kläda sig, synnerligas fruntimren, hvilkas hårklädsel ombestyrdes af Guvet huru många perukmakare, förskrifna från huf vudstaden. Enligt programmet öppnades festen med att stu dentkärens sångare, efter vanan på Gustaf Wasas fö delsedag d. 12 Maj, under sin utmärkte sänganforare mag. Arpi kl. 1212 samlades å borggården kring der store konungens monument, hvarest bland annat sängen: ÅIell dig du höga nord! afsjöngs. Klockan 12 gåfvo studenterna sedan konsert på Carolina Rediviva, hvaraf inkomsten är anslagen till studentföreningens byggnadsfond. Den stora sollennitetssalen, hvars längd, liksom dess ringa bredd, är bekant, vu nästan fylld, och den herrliga, friska studentsången åhördes nu som alltid med förtjusning. Bland sångnumren nämna vi Kjerulfs Brudeferd i IIardanger, Wennerbergs marsch, Hör oss Svea och folkvisorna Värvindar friska samt Astri mi Astri, samt främst Italiensk sallat af Gende, hvilket sistnämnda svåra stycke utfördes på ett mästerligt sätt. Mag. Ryden ar Smålands nation sjöng de deri förekommande solopartierna. Kören, som bostod af endast 120 sångare, emedan de öfriga voro sysselsatta i och för festen, var väl svag för att fullkomligt fylla den stora Carolinasalen. Efter konsertens slut inträdde en paus i lifvet och rörligheten, en del af bodarne och butikerna stängdes och en hvar beredde sig till aftonens nöje. Himlen hade klarnat upp fullkomligt, solen uppvärmde luften och då slutligen kl. 3 några kanonskott från slottsvallen genljödo genom staden, förkunnande karnevalens början, uppstod ett hvimmel, en sprittning af ungdomslust och glädje, ett brokigt folklif, som man har svårt att föreställa sig utan att hafva sett dessa studentfester. Från alla håll och kanter frammynnade nu folkströmmar från de gator, som leda till Nedra Slottsgatan, följande sedan nämnde gata stora Stockholmsvägen framåt. Bortom Nedra Slottstullen gjorde en del af de högtidsklädda folkhoparne halt, fördelande sig antingen i grupper på Slottsbackens sluttningar elter ställande sig på båda sidor af vägen, medan andra hopar böljade framåt mot festens centrum, Polacksbacken. Den folkmassa, som var på benen, torde utan fara för öfverdrift kunna uppskattas till 10 å 12,000 personer, och sannolikt har man aldrig någonsin tillförene i Upsala sett så mycket menniskor i rörelse, om icke möjligen vid studentmötet 1856. harnevalen öppnades af Smålands nation. Den föreställde Wernamo marknad. Nationens fana bars af en skinnbyxad ung bonde med röd väst och Åschangtil för resten. Derefter gick länsman, gravitetisk och grosmyndig, och efter honom kommo vandrande stånd, hvarur -herrar och fruar af stånd framstucko de mest karakteristiska fysionomier. Sedan deras högvördigheter prosten och prostinnan, åkande icke i ensitsig, utan i en mycket bred tvåsitsig schäs. Så muntra spelmän och hederliga birfilare, brud och brudgum, bröllopsoch marknadsfolk afalla slag, väfskedsoch koskälle-försäljare, positivspelare, nassauiska musikaliska artister af båda könen med drag-harmonikor, treanglar och tamburdebasker, ett menageri med dels lelvande djur, deribland en björn, dels uppstoppade, och sist kom en qvick och fyndig bonddräng i grön kaskett, som hade ett fasligt bråk med att få ett par tutar till marknaden. Kostymeringen, scenerna voro ypperliga. Nationen var äkta småländsk, och slog man sig i sprak med drängarne och däkornar, så haglade muntra svar och infällen på den mest genuna småländska. Men vi ha ej tid att uppehålla oss ängre på Wernamo marknad, ehuru många muntranle och komiska scener der förekommo under aftonens opp, väl värda att skildras. Bland de tryckta visor som utdelades, medgifver utrymmet endast meddeandet af Wernamo marknad-, småländsk folksång: Låtom oss sjonga, Gamla och onga, När som te Weenamo mäten vi gå, Bå för att sälja Och för att köpa Grannaste varor, en nönsin kan få. — Hurrom för ståten! — Lyssnom te låten! — Hör, fioler och trummor gåpå! — Derefter framtagade Helsinge och Gotlands naioner, hvilka slutit sig tillsammans, med sina fanor i petsen. De medförde den förfärliga och hiskliga sergsjöormen, som för ett par år sedan inom socken med samma namn väckte så mycken förskräcelse och om hvilket vidunder det skrefs i tidni a cgaAdan att A Oh Ananas